Idag var sista dagen av årets knypplingskurs. Denna vecka har verkligen gått fort, men jag känner att jag fått med mig väldigt mycket från dessa dagar. 😊🙏 Idag knypplade jag klart "Kadrilj", och passade innan jag avslutade spetsen på att träna på att skarva tråden när den började ta slut på ett par pinnar. Jag tränade också, med lärarens hjälp, på att avsluta spetsen på ett snyggt sätt. Strax innan kursdagens slut började jag på "Värendsudden", en spets som satt på min knyppeldyna när jag fick den. Det var alltså den sista spetsen som dynans förra ägarinna höll på med, så därför känns det fint att jag också knypplar den nu, det blir lite som att hedra henne. 🌸

Kursen slutade vid lunchtid, och några timmar senare kom två tjejer från Pride-familjen samt fru och barn till en av dem hit till Vadstena och hälsade på mig. 🥰🏳️‍🌈 Jag var förväntansfull men nervös inför det. Innan idag var Charlie den enda utanför familjen som fått besöka min lägenhet här i Vadstena. Att bjuda hem folk är något jag verkligen tycker är jättejobbigt, samtidigt som det är något jag verkligen VILL göra. Mitt hem är liksom min absoluta trygghetszon, och det speglar mig till 110 %, så jag känner mig rätt sårbar och exponerad när det kommer folk hem till mig. Men jag är glad över att jag utmanade Ångestmonstret idag och faktiskt lät dessa fina människor komma in i min lägenhet en stund efter att vi gått ett varv på stan. Nu när jag kommit över den tröskeln så känns det lite lättare att bjuda hit dem fler gånger. 🥰🙏

Nu ska jag göra ett tappert försök att sova. Sommarknäppen pågår just nu, med hög musik som får tavlorna på mina väggar att skallra... 😱