Jag har nog inte riktigt tagit in det än. Just nu känner jag mig bara så märkligt tom och lugn. Liksom känslomässigt förlamad. Men det är nog bara en tidsfråga innan sammanbrottet kommer.

På något undermedvetet plan kände jag nog på mig att hon försvann. För jag vaknade till en stund vid den tiden, någon gång mellan elva och tolv inatt.

Vad ska jag göra nu? Jag vet inte. Jag har inte tagit mig upp ur sängen än. En del av mig vill gå och jobba och därefter gå och träna bågskytte som planerat och hålla igång mina vardagsrutiner som vanligt. En annan del av mig vill bara ligga kvar här resten av dagen.