Norrköpings kommun har dragit igång en kampanj som uppmärksammar den ökade risken för att drabbas av psykisk ohälsa under coronapandemin. Ett jättefint initiativ, tycker jag. ❤️ Det behöver pratas betydligt mer om hur hela det här eländet påverkar människor rent psykiskt. För pandemin drabbar oss ju inte bara fysiskt i form av smitta, utan även socialt och psykiskt i form av minskad kontakt, meningsfullhet och livsglädje. 

 

Personligen är jag mer rädd för de psykosociala effekterna av coronapandemin än för att smittas av själva viruset. Och jag är väldigt tacksam över att jag (än så länge) får fortsätta gå till kontoret och jobba som vanligt. Att aktiviteter som är viktiga för mig (till exempel teaterbesök) ställs in tär på mig, men så länge jag får ha en grundläggande normalitet i mina vardagsrutiner känner jag att jag kan hantera eländet i alla fall. Att bara sitta hemma, aldrig få träffa andra människor...det skulle knäcka mig (jag klarar ju knappt av att vara sjukledig några dagar utan att börja klättra på väggarna). 

 

Jag skulle förresten vilja tipsa om en pågående forskningsstudie som utförs av Centrum för psykiatriforskning vid Karolinska institutet just om hur coronapandemin påverkar oss som redan sedan tidigare lever med psykisk ohälsa. Ett mycket fint initiativ, kolla gärna in det! ❤️