I måndags fick jag ett brev från vårdcentralen där det stod att en underläkare (som var den person som förnyade mina antidepp förra veckan) skulle ringa till mig idag. I måndags var jag som bekant väääldigt långt nere i mörkret och inte alls i skick att hantera sådana indirekta hot om att det ska börjas mixtra med min psykofarmaka. Men jag försökte skjuta det åt sidan så länge. På eftermiddagen idag gick det dock inte att hindra oron längre så jag var ett nervvrak från typ kl. 14 och framåt (han skulle enligt brevet ringa vid 15-tiden), men när han väl ringde vid halv fyra var jag förvånansvärt sansad. Och jag blev så glad när han visade sig vara en riktigt vettig och sympatisk människa. Han ville följa upp det som AT-läkaren och jag pratade om i somras och bekymrade sig över att jag hamnar mellan stolarna när jag har min samtalskontakt inom psykiatrin men får min psykofarmaka utskriven av vårdcentralen, då ingen får ett helhetsgrepp om min psykiatriska behandling. Han uttryckte genuin upprördhet över att jag fick vänta 15 månader innan jag fick börja hos min psykolog och han ställde sig mycket kritisk till att ingenting gjorts från psykiatrins sida för att jag ska få en läkarkontakt där trots att jag lyfte frågan med min psykolog för flera månader sedan. Får se om hon gjort några framsteg på den fronten tills vi ska prata igen nästa vecka. Hur som helst var det en lättnad och en stor glädje att underläkaren var så bra att prata med. 👍