Idag har jag sovit halva dagen. Det har som bekant varit några påfrestande dagar den senaste veckan. Befinner mig i efterdyningarna av den senaste krisen, vilket på sätt och vis är en rätt skön känsla. Jag är fortfarande bräcklig, men på ett mer avtrubbat och tåligt sätt. Jag hetsar liksom inte upp mig lika lätt. Kanske var det därför seminariet i torsdags kväll gick så pass bra. Inte för att jag precis satt och babblade under den där timmen, men jag yttrade mig åtminstone vid ett par tillfällen och sa någorlunda vettiga saker utan att flippa ur och få panik. Och godkänd blev jag också, så det känns skönt. 

 

Igår var vi och hälsade på mormor och firade hennes födelsedag lite i efterskott. Jag var nervös innan, men när vi väl kom in där och hon sken upp och kramade mig sådär lite extra som hon brukade göra förr så kändes det väldigt fint. Hon blev glad att se oss och kunde även uttrycka detta. Och hon verkar allmänt tillfreds med livet, där i sin lilla bubbla. Det var en lättnad att se. 

 

Och efter det firade vi mamma. Hennes present dolde sig under 60 pappersliljor jag suttit och vikt om kvällarna de senaste veckorna. Det är en häftig födelsedagsvår nu 2018 - mormor har precis fyllt 80 år, mamma fyller snart 60 år och senare i vår (under Pride-veckan) fyller jag 30 år. Och min första katt skulle ha fyllt 20 år om hon hade levt. 

 

Idag har jag (förutom att sova och ställa om klockorna) gått igenom alla programpunkter som kommit in och sammanställt dem i ett preliminärt program till Pride. Jag blev nästan tårögd emellanåt, det gör mig så otroligt rörd att se allt engagemang från alla dessa människor och veta att det kommer att bli en helt fantastisk Pride-festival i Norrköping även i år.