Strax innan affärerna stängde pallrade jag mig iväg till centrum för att handla lite. Drog mig rätt länge för att gå ut, såg ju genom fönstret hur mycket folk det var ute och rörde sig på grund av valborg och det fina vädret. Men tog mig ut i alla fall. 

 

Kan inte släppa det här med B6-bristen dock. Den stör mig. För det är tydligen väldigt ovanligt att ha brist på det, eftersom det finns i så himla mycket mat (även för vegetarianer). Det borde inte ens vara möjligt! Och om en till äventyrs får denna brist så går den hand i hand med brist på andra B-vitaminer. Men mina andra värden var ju helt perfekta! Så vad fan är det frågan om?! 

 

Läste någonting om kopplingen mellan B6 och serotonin, vilket fick mig att haja till. Kanske är vi någonting på spåren där. Kan det vara mina Sertralin-tabletter som fuckar upp B6-nivåerna? En ytterst ovetenskaplig teori, men jag bara spekulerar. Har inte hittat någon källa som hävdar detta samband (än). 

 

Tills vidare ska jag försöka följa doktorns ordination att äta mer mat som innehåller B6. Några tips?

Fortfarande sjuk, men på bättringsvägen. Tänker gå och jobba imorgon. Yay! 

 

Har ägnat de senaste dagarna åt att sooova, skriva massor på medeltidsromanen, maratontitta på teveserier och förbruka tonvis med pappersnäsdukar. I början var det rätt nice att bara få ta det lugnt, men nu börjar jag nästan klättra på väggarna (ett friskhetstecken, antar jag). Det ska bli skönt att börja jobba igen!

 

Precis hemkommen från den mest gripande teaterföreställning jag sett i hela mitt liv. Jag grät mig igenom den, hyperventilerade hela vägen hem och nu gråter jag igen. Det blev så obarmhärtigt påtagligt alltihop...kriget, ondskan, döden, desperationen, sorgen, kampen. Och jag blev så ledsen, så förtvivlad, så arg, så beklämd. Att världen får vara så hemsk och så orättvis. Att människor tvingas gå igenom så outhärdliga saker. Varför?! Det är så jävla meningslöst. 

 

 

Känner mig lite yr och illamående faktiskt. Hoppas att det går över snart.

Jag var hos doktorn idag och pratade om min trötthet. Han frågade om jag sover bra om nätterna (svar: nej) och om jag har det stressigt på jobbet (svar: ja) och så log han lite snett...det var liksom precis det idiotförklaringsscenario jag målat upp för alla som tjatat på mig om att jag borde gå till läkaren och kolla upp om det är något fel på mig. Men han ville i alla fall undersöka mig, för att utesluta att det kan vara något annat också. 

 

Hjärta och lungor var tydligen helt perfekta (skönt att höra), blodtrycket var lågt (det visste jag redan). Imorgon ska jag till sjukhuset och ta diverse prover. Det ser jag fram emot - märklig som jag är tycker jag om att bli stucken i armen (och att gå till tandläkaren och andra saker som normala människor finner mindre behagliga). 

 

Syrran följde med mig till doktorn som moraliskt stöd, för jag var lite nervös. Efteråt gick vi och köpte glass, och den här gången blev det en mycket trevlig upplevelse - till skillnad från min förra planerade glasspremiär. Nu ska jag nog gå och lägga mig och läsa lite snart - men bara lite. Håller på med den tredje Alanna-boken nu och det går alldeles för fort - har dragit ut på läsningen väldigt länge, för jag vill inte att serien ska ta slut. Den är så bra!

 

Har fått veta att det tydligen kommer att utföras slipning av spårvagnsspåren alla nätter den här veckan. Och det för visst ett himla liv och kommer att störa oss som bor i närområdet. Gaaaahh!! Som om jag inte hade tillräckligt svårt att sova redan. 

 

Hm. Natti natti, jag gör väl ett försök i alla fall... 

 

 

 

Och jag har äntligen humöret som passar till det också. Trött som ett as visserligen (var det någon som förväntade sig något annat?) men ändå rätt glad. Mensen kom till slut igår, så nu börjar jag bli som folk igen. Och jag blev så lycklig av att se de vackra körsbärsblommorna. 

 

Det finns hopp om livet.

Jag hade väldigt många skumma drömmar inatt. Kommer inte ihåg allihop, men en av mardrömmarna var i alla fall att det förhatliga ordet "metrar" från sportvärlden blivit en fullt accepterad böjningsform av "meter" i alla sammanhang (VRÅÅÅL!!!). I en av de betydligt trevligare drömmarna var jag Justin och satt och klängde på Brian (tihi). Och i en allmänt märklig dröm var jag och några personer från min mellanstadieklass med i någon slags Expedition: Robinson-liknande tävling där vi tydligen skulle leta material i havet för att bygga varsin kastrull (WTF?!). Vet inte riktigt vad min hjärna har för sig medan jag sover, men det kanske är bäst att inte fundera alltför mycket på det... 

 

Jag har precis mejlat till universitetet och bett dem avregistrera mig från en kurs som jag började läsa förra veckan. Detta är inte speciellt vanligt för mig, det har väl bara hänt en gång tidigare tror jag. Men dels är kursen så jäkla ostrukturerad (inga föreläsningar, kurslitteratur som inte går att få tag på, vaga instruktioner inför uppgifterna, chattseminarier på dagtid när jag jobbar - allt det gör mig väldigt irriterad!) och dels orkar jag fan inte med att plugga just nu. Högsäsongen pågår på jobbet och det är bara några veckor kvar till Pride så jag har massor att göra där också. Och jag är så himla trött. Så trött att den Japan-frälsta studienarkomanen nu alltså hoppar av en kurs om japansk kultur. Det låter mycket oroväckande, eller hur?! Men var bara lugna, jag ska till doktorn på onsdag. Får se vad han säger. 

 

Annars då? Jag är fortsatt låg i sinnesstämningen. Eller, det är väl okej. Jag är inte självmordsbenägen i alla fall, jag har bara återkommande stunder då jag känner mig rastlös och sorgsen. Men jag tar mig i alla fall för saker - idag har jag till exempel rensat i klädkammaren och gått till centrum för att köpa ett vattenpass så att jag kunde hänga upp en tavla. Har även gjort lite "onödiga" saker som att spela tevespel och se på film, men en kan ju inte alltid vara duktig... 

 

Mina nya skivor som kom med posten igår har gått på repeat större delen av dagen. Och det är inte Taylor eller Yohio - det är ett punkband, hör och häpna! Ett gaypunkband från San Francisco. De heter Pansy Division och det är de som gör soundtracket till mitt favoritdataspel (det är tack vare detta som jag upptäckt dem). Inte världens mest barnvänliga texter kanske (jag låter bli att lyssna på dem på kontoret om vi säger så) men jag tycker väldigt mycket om dem. Starka budskap, intelligenta texter och trallvänliga melodier...och mycket bögar! Det är med andra ord helt perfekt. Hur har jag lyckats missa detta mirakel?! 

 

 

Aaaaajjjjj, nu hugger det i magen. Hoppas att den förbaskade mensen vill komma snart, så kanske mitt humör kan bli lite mer stabiliserat sedan. Nu ska jag gå och lägga mig. Imorgon har jag mejl att skriva och golv att dammsuga (antar att jag inte behöver specificera vilket jag ser fram emot mest). Natti natti!

 

Min sinnesstämning har skiftat extremt mycket den här veckan. Mycket mer än vanligt. Sent i måndags kväll bröt jag ihop totalt och övervägde på fullaste allvar att ta livet av mig. Jag var så djupt förtvivlad. Sådana extrema hopplöshetskänslor har jag inte haft på mycket länge, och det skrämde mig verkligen. Tog en sömntablett och grät mig till sömns. 

 

På tisdagsmorgonen började jag gråta igen. Tänkte först stanna hemma från jobbet, för ett sådant vrak som jag var då borde inte gå ut och möta andra människor. Men jag tog mig i alla fall iväg till jobbet, och det var nog bra det. Mådde betydligt bättre allteftersom timmarna gick, och på eftermiddagen var jag full av energi och hur glad som helst. Jobbade till och med över en timme. 

 

Sedan har det pendlat upp och ner, mellan entusiasm och vemod, men inte så extremt som i början av veckan. Fattar inte vad det är för fel på mig. Dessa humörsvängningar och att jag är så trött hela tiden. Har bokat en läkartid nästa vecka för att se om det är något (fysiskt) fel på mig, på inrådan av såväl mamma som kollegorna. Antagligen är det "bara" i huvudet det sitter, men det skadar ju inte att undersöka andra eventualiteter också.

 

Jag bröt ihop idag. Tårarna började rinna när jag skulle gå hem från jobbet, och väl hemma låg jag på sängen och grät okontrollerat i nästan en timme. Kände mig bara så himla trött och stressad och arg och LEDSEN på allt och ingenting. 

 

Ett skumbad och en långpromenad senare har humöret stigit några grader, så självskadeimpulserna har lagt sig (utan att leda till någonting) och jag känner mig mest matt. Hoppas att det bara är mensen som är i antågande, för någon jävla depression har jag inte tid med.

Blev precis klar med regnbågsklänningen till Pride. Känner mig nästan löjligt stolt över resultatet... 

 

Humöret har gått mycket upp och ner de sista dagarna och jag har haft fullt upp och varit väldigt trött (därav bristen på uppdateringar). Just nu är det bra. 

 

Idag har jag varit och jobbat några timmar, och så har jag varit på Norrköpings Konståkningsklubbs isshow We Are One On Ice. Det var en helt magisk upplevelse. Verkligen jättebra! 😄 Jag visste inte ens att vi HADE en konståkningsklubb här i stan - men det har vi och de är så himla duktiga! 

 

Blev verkligen sugen på att lära mig åka själv när jag såg dem, men antar att det tåget har passerat för länge sedan - om en ska bli riktigt bra på det måste en väl börja i 3-årsåldern och inte när en snart är 28... Men men, det är fint att titta på dem som kan åka i alla fall. ☺ 

 

På förmiddagen skulle jag ha bokslutsgenomgång med en kund, något som alltid gör mig jättenervös. Ångesten eskalerade och den sista halvtimmen innan mötet fick jag nog inget vettigt gjort faktiskt. Men när kunden väl kom och vi satte oss ner och jag började gå igenom och förklara kundens ekonomi så gick det hur bra som helst. Efteråt kom chefen (som visste hur nervös jag varit) in till mig och sa att "jag lyssnade lite på dig genom väggen, det lät bra". Jag känner mig verkligen stolt. 😊 

 

På eftermiddagen var det dags för nästa kundmöte, denna gång med en potentiell ny kund. Och det är något som om möjligt gör mig ÄNNU mer nervös - att charma och göra ett bra första intryck och försöka sälja in sig hos någon är verkligen inte min grej! Men det gick ändå jättebra, så nu har jag ett nytt kunduppdrag på mitt bord. Stooolt! 

 

På lunchen gick jag till en tygaffär och köpte en dragkedja till klänningsprojektet. Och framåt kvällen gick jag på yogan. 

 

Det har varit en mycket bra dag idag. Bortsett från en liten detalj. Innan jag åkte till yogan gick jag bort till Halvars för att ha årets glasspremiär. Men när jag stod i kön fick jag plötsligt fågelbajs i ögat. (Ja, du läste rätt.) WTF liksom?!? Blev helt chockad, fattade först inte vad som hade hänt. Så obeskrivligt ÄCKLIGT!!! Kände definitivt inte för att äta någon glass efter det, det får bli en annan gång... 

 

Men men...nu har jag duschat, så nu känner jag mig fräsch igen. Och trots den lilla incidenten så är jag mycket nöjd med dagen. Nu ska jag sova. Natti!

Var tillbaka på jobbet idag, fylld av energi efter att ha sovit så mycket förra veckan. 😄 Blev lite överväldigad (och snäsig) av alla telefonsamtal och mejl dock...det blev en sådan kontrast till att mest ligga hemma och sova. 😖 Men jag vänjer mig väl snart igen. 

 

Efter jobbet satte jag Atlantis-musikalskivan på repeat och dök ner i klänningsprojektet. Så hjärtapplikationen kom till medan jag småsjöng på (halvdan) danska och återupplevde alla scenerna från musikalen (som jag självklart kan utantill) inne i huvudet. Om ni hör talas om att någon tänker sätta upp den här fantastiska musikalen någonstans i närheten/Sverige/Norden/Världen så SÄG TILL MIG, SNÄLLA!!! 😍 Har inte sett den live sedan 2011(!) och har grav abstinens. 

 

 

Så...åter till hjärtat på klänningen. Tycker att det blev riktigt fint. ☺👍 Det är Norrköping Prides logga, om ni inte visste det. Måste ju göra lite reklam... 😜

 

 

 

Hade lite söndagsångest förut, men distraherade mig själv genom att bygga ett hus på Sims. Tittat klart på fjärde säsongen av Queer as Folk har jag också gjort idag. Och nu ska jag sova. Natti!

 

Vad är det här för jävla dåligt aprilskämt, det ska ju vara vår nu?! 😲