Min sinnesstämning har skiftat extremt mycket den här veckan. Mycket mer än vanligt. Sent i måndags kväll bröt jag ihop totalt och övervägde på fullaste allvar att ta livet av mig. Jag var så djupt förtvivlad. Sådana extrema hopplöshetskänslor har jag inte haft på mycket länge, och det skrämde mig verkligen. Tog en sömntablett och grät mig till sömns. 

 

På tisdagsmorgonen började jag gråta igen. Tänkte först stanna hemma från jobbet, för ett sådant vrak som jag var då borde inte gå ut och möta andra människor. Men jag tog mig i alla fall iväg till jobbet, och det var nog bra det. Mådde betydligt bättre allteftersom timmarna gick, och på eftermiddagen var jag full av energi och hur glad som helst. Jobbade till och med över en timme. 

 

Sedan har det pendlat upp och ner, mellan entusiasm och vemod, men inte så extremt som i början av veckan. Fattar inte vad det är för fel på mig. Dessa humörsvängningar och att jag är så trött hela tiden. Har bokat en läkartid nästa vecka för att se om det är något (fysiskt) fel på mig, på inrådan av såväl mamma som kollegorna. Antagligen är det "bara" i huvudet det sitter, men det skadar ju inte att undersöka andra eventualiteter också.