Ångestmonstret började genast vråla, och om det tidigare varit svårt att somna om blev det nu stört omöjligt. OMFG, liksom.

 

En mängd mer eller mindre sjuka tankar rusade genom skallen, och världen-kretsar-kring-mig-övertygad som jag är började jag förstås oroa mig för att min nya följare skulle finna någonting hos mig att driva med i sina shower. Så jävla sjuk i huvudet är jag alltså att jag kan inbilla mig 1) att jag är så himla intressant att någonting jag sagt eller gjort kan bli scenshowsmaterial (not true) och 2) att Magnus är en elak jäkel som roar sig med att hänga ut random folk (not true).

 

Efter att ha klickat runt en stund kunde jag dock lugna ner mig med att konstatera att han följer himla många människor och att det förmodligen har att göra med att dessa människor i sin tur prenumererar på hans YouTube-kanal. Nyfikenhet på fansen helt enkelt. No big deal.