Jag hatar verkligen att bli filmad! (Så då kan man ju fråga sig varför jag vid flera tillfällen ställt upp som statist vid filminspelningar - min inställning till uppmärksamhet är minst sagt ambivalent.) Försökte ignorera kameran, låtsas som om den inte fanns...det gick sådär. Jag ser himla sammanbiten ut - vilket är ett resultat av att jag försöker att se normal ut (man ser sällan normal ut när man anstränger sig för att göra just detta).

 

Själva projektet I'm Every Lesbian blev jag förresten inbjuden till att delta i (stadsvandringen bygger på lesbiska norrköpingsbors egna historier) men jag avböjde. Känner inte att jag har så mycket att bidra med faktiskt. Har ju bara bott i Norrköping sedan hösten 2010...så mina "intressanta ögonblick" (första kärleken, komma-ut-processen, hjärtesorger, homofobi och så vidare) är snarare knutna till Finspång och Kristianstad än till Norrköping. De senaste åren har jag känt mig rätt asexuell (om det beror på hög Sertralin-dos eller negativa erfarenheter av relationer låter jag vara osagt)...så jag har inte så himla mycket "lesbiskt" att säga om Norrköping.

 

Det var dock himla intressant och berörande att få lyssna på andras historier under stadsvandringen. Hög igenkänningsfaktor var det också. Ett fint initiativ och jag hoppas att många kommer att ta del av detta fantastiska material. Karta och audioguide finns på konstnären Sofia Hultins hemsida. :)