Nu har jag skrivit till henne
Idag svarade jag på meddelandet från L. Och hon skrev tillbaka. Och jag skrev igen. Och sedan hon.
Sedan blev jag tyst.
Kunde inte fokusera på jobbet, så jag smet iväg till affären och köpte några vaniljhjärtan att tröstäta. Jag var VÄLDIGT upprörd. Inte för att konversationen i sig var särskilt upprivande (rent objektivt sett, alltså), bara artighetsfraser om mående, familj och liknande samt logistiska resonemang kring saker hon hittat som tillhör mig och som jag vill ha tillbaka.
Men att det var HENNE jag skrev med...att tystnaden brutits, att vi faktiskt förde ett normalt samtal med varandra igen...det var en minst sagt omskakande upplevelse.
Men nu tänker jag inte skriva något mer. Bara vänta på paketet med mina saker, och sedan i gengäld skicka några saker som hon efterfrågade. Mamma säger att det nog kan vara ett bra känslomässigt avslut, och jag tror att hon kan ha rätt i det. Ett sätt att "sluta cirkeln", liksom.
Bilder från Hogwarts
Så...nu kommer äntligen lite bilder från lördagens besök på Harry Potter: The Exhibition. :)
Entrén. Yay, snart dags! :D
Välkommen till Hogwarts! (Jag missade tyvärr att ta kort på Hogwartsexpressen, jag var så stirrig och exalterad där i början.)
En i raden av alla lärare i försvar mot svartkonster (förmodligen den minst kompetenta skolan någonsin haft).
Håll för öronen! Mandragora-omplantering pågår. ;)
Hemma hos Hagrid. :)
Hagrids fåtölj var - stor. :P
Quidditch!
Den Flammande Bägaren. Många coola föremål, men vet ni vad som verkligen satte mig i Fan Girl Mode? Skoluniformen nere till höger...för den användes av Cedric Diggory = Robert Pattinson = Edward Cullen. Iiiiiiiihh!!! Fick en väldigt stark impuls att sträcka fram handen och röra lite vid kläderna, bara snudda lite liksom, men jag lyckades lägga band på mig, för så kan man ju faktiskt inte bete sig (det satt till och med tydliga lappar om att man inte fick röra).
Otäck kärring, den där Umbridge.
Dödsätare.
Horrokruxerna.
Vingfåle och Fawkes - två underbara varelser.
Dobby!!! :D Ååååhh, sötaste lilla Dobby! (Här var det inte bara sträcka-fram-handen-och-peta-impulserna som behövde tyglas, utan även grabba-tag-i-och-släpa-med-sig-hem-impulserna.)
Fattar inte hur två timmar kunde gå så fort. Det var verkligen en helt fantastisk upplevelse! Rekommenderas varmt (för er andra nördar). :D
Tablettfri sömn
Detta är helt otroligt, men jag har faktiskt somnat utan Imovane de fyra(!) senaste nätterna! :D Fattar verkligen inte hur det har gått till, för jag är både sönderstressad och fylld av grubblerier...jag borde alltså inte kunna somna så lätt. Men men...det är väl bara att vara glad, så länge det varar.
Chockstart på dagen
Jag fick en rejäl chock när jag vaknade imorse (efter en Imovane-fri natt, om vi nu ska börja med de positiva nyheterna). L hade skrivit till mig!!! :O Efter nästan exakt fyra års kompakt tystnad hade hon skrivit ett långt, moget och omtänksamt meddelande till mig på Facebook.
Jag började gråta, slutade andas och bara stirrade ut i tomma intet.
En bomb briserade i min relativt stabila tillvaro. Totalt känslokaos. Allt kom över mig igen...
Jag har inte svarat. Än. Vet inte alls vad jag ska skriva. Jag var verkligen inte beredd på detta.
Försök och besök
Återkommande mardröm om dörr som inte går att låsa
Då och då drömmer jag att min ytterdörr inte går att låsa, knappt ens att stänga, och att det dräller in en massa folk som inte har i min lägenhet att göra.
Inatt var det dags igen. Vaknade med världens ångest.
Har drömtydningsgooglat lite nu på morgonen men mest hittat folks fria tolkningar, inga direkta experters. Men det verkar i alla fall handla om känslor av hot mot den egna integriteten, friheten, tryggheten och liknande.
Några andra idéer?
Min dagliga Yaoi-dos är "inte tillgänglig" - vad är det för dumheter?!
Buuuhuuu!!! Tack och lov hann jag läsa två favoritavsnitt innan dessa dumheter började spöka. Men julavsnittet med Hiro-san och Nowaki då?? Vi snackar grav abstinens här, jag har inte kunnat läsa det på evigheter! :(Ja ja...bara att lägga ner dutten i byrålådan (utom räckhåll för klåfingriga katter) och försöka sova, trots frustrationen. Natti!Loppis på landet
Syrran och jag har varit på loppis. Trevligt, eftersom vi både känner och gillar säljaren och eftersom vi fick tag i flera fina saker. :) Sorgligt, eftersom anledningen till loppisen är att han och hans man ska sälja sitt hus på grund av trakasserier från den homofobiska grannkärringen. :(Nu sitter vi i en busskur och väntar på fordonet som ska föra oss tillbaka till stan. Och det är tack vare Östgötatrafiken som jag äntligen har tid att blogga...eftersom bussarna här på landet går så jäkla sällan, menar jag. :PJag lovar att bli bättre på det här med bloggandet i augusti...när min semester börjar. Fram till dess blir det nog inte så mycket tid eller ork över till det.Telefonseger
Sockersöt sinnesförvirring
Syrran och jag gick till ett café och fikade förut. Tjejen bakom disken var så himla söt att jag blev alldeles mentalt blockerad. När hon frågade om jag ville ha min chokladboll med kokos eller pärlsocker svarade jag pärlsocker trots att jag menade kokos (jag har aldrig ens gillat pärlsocker). Tack och lov förstod syrran vad som hände inom mig, så hon styrde upp det hela och såg till att jag fick min chokladboll med kokos. Slutet gott, allting gott (chokladboll med kokos jättegott!).
Cleaning Complications
När jag kom och gick över Körsbärsdalens innergård imorse så såg jag genom fönstret att det var en städerska inne i trapphuset. Och då tvärstannade jag och övervägde under något panikslaget ögonblick att gå därifrån. För det brukar aldrig vara någon annan än jag i hela byggnaden så tidigt på morgonen, jag är inte alls van vid att träffa andra människor i den situationen. Så jag var verkligen inte inställd på det.
Men så skärpte jag till mig, för jag måste ju faktiskt sköta mitt jobb, och så gick jag in genom porten. Hon höll på och skurade trappan, så jag slängde ur mig en snabb hälsning och skyndade fram till hissen. Det kändes himla slappt att ta hissen upp till andra(!) våningen, men jag kunde ju inte klampa uppför trappan där hon precis hade städat och gjort fint heller! Dessutom är det ganska trångt i trappan, så jag gillar inte riktigt att behöva passera någon där.
Jag var rädd att hon skulle hinna nerför alla trappstegen innan hissen hann komma ner till bottenplan, och jag oroade mig för vad jag i så fall skulle göra. Småprata med henne? Men det skulle bara bli konstlat, jag skulle inte komma på något bra att säga. Ångest! Flytta på mig så att jag inte stod i vägen? Men det kanske skulle verka nedlåtande. Ångest! Strunta i hissen och gå uppför trappan istället? Fast då skulle det ju verka konstigt att jag inte gjort det innan. Ångest!
Gaaahh!! Men som tur var hann hissen före henne, så jag tumlade in i den och åkte upp till Körsbärsdalen. Och sedan kunde jag ta mig samman och börja arbetsdagen.
(Image courtesy of Master isolated images / FreeDigitalPhotos.net)
Bloggförvirring
Oh dear...jag kommer inte ens ihåg att jag bloggade igår kväll. :O Jag såg en bild på kissen på Bloglovin imorse och hajade till, tänkte att "vem fan är det som bloggar om min katt?!", men så insåg jag att det var jag själv. Oops! Förvånansvärt nog visade sig inlägget vara både vettigt och rättstavat...vilket jag väl delvis får tacka den intelligenta dutten för, som ju föreslår både stavning och efterföljande ord.
Hm. Nu är jag i alla fall vid mina sinnens fulla bruk, och tänkte ägna dagen åt att plugga japanska. Måste ju vara förberedd inför höstterminen, som jag misstänker kommer bli rätt intensiv (Högskolan Dalarnas språkkurser har rykte om sig att vara jäkligt tuffa).
Sovdags för alla katter och mattar
Terapeut-Malin
Shit, vad dagarna rinner iväg snabbt! Kan inte fatta att det redan är fredag igen. Inledde dagen med att ta emot ett krissamtal från en kund som befann sig i chocktillstånd. Jag blev helt ställd, visste inte alls vad jag skulle säga, men något måste jag ändå ha lyckats göra rätt för när vi avslutade samtalet efter typ tio minuter tackade hon mig så mycket för att jag tagit mig tid att lyssna på henne.
Usch, det är (alldeles för) många i min omgivning som mår dåligt och behöver stöttning just nu. :( Och jag försöker verkligen finnas här för dem, men det är så svårt att räcka till. Men jag gör så gott jag kan.
Annars då? Har maratonkollat på första säsongen av alldeles underbara Orange Is The New Black. Och så har jag äntligen fått hem soundtracket till Tangled (och lyssnat på det ganska mycket). Och för några timmar sedan kom antagningsbeskedet till höstens japanskakurs - med det ljuvliga ordet ANTAGEN i stora feta gröna bokstäver. :D
Så...ja, vad ska man säga? Livet rullar på i berg- och dalbanan med sina toppar och dalar.
Ett stort ögonblick
Igår var syrran och jag på författarafton och lyssnade på den fantastiska Elisabet Nemert. Syrrans stora idol, kan tilläggas. Hon har gillat henne i halva sitt liv (bokstavligt talat). Och igår fick hon träffa henne för första gången. Jag fick nästan rysningar å hennes vägnar. Det var stort.
The great meeting.
Harmoni
Jag gick och handlade förut, och radion i affären spelade några mycket välbekanta toner...
...och jag kände hur jag med ens blev alldeles harmonisk inombords.
Ner och upp
Igår var jag låg som fan. Ville bara gråta och skrika rakt ut och be hela världen dra åt helvete. Det var väl mensen, antagligen. Syrran tog med mig ut på en långpromenad och bjöd mig på glass, och sedan satte jag mig och skrev två och en halv sida på medeltidsromanen. Då mådde jag bättre.
OMFG!!! Varför slutade jag kolla på True Blood efter säsong 3?!?
Jason och Eric i sjunde säsongen av True Blood. (Foto: HBOTelevision)
Uppiggande utflykt
Nyss hemkommen från utflykt med familjen. Picknick i det gröna, äventyrsgolf vid Berg slussar (jag kom på delad förstaplats), fika vid en sjö, trevligt sällskap och välbehövlig avkoppling. Mår mycket bättre nu än vad jag gjorde igår. :)PMS-monstret gör entré
Igår var jag nästan rädd för mig själv. Jag pendlade mellan bottenlös förtvivlan, världens aggressivitet, ekande tomhet...det var allmänt skitjobbigt. Och utan någon direkt anledning! Hm, ja, förutom att jag precis fått mens alltså...
Idag känns det lite bättre. Sov till långt in på förmiddagen och nu ska jag snart iväg på utflykt med familjen. Det blir nog bra.
Nästa gång får det bli en puttinuttig barnfilm
Igår kväll var syrran och Livrädd och jag på bio och snyftade till Förr eller senare exploderar jag. Det var ett himla snörvlande runtomkring oss, jag tror inte att det var någon biobesökare som lämnade salongen oberörd efteråt. Filmen var både vidrig och underbar på en och samma gång. Den finns som bok också, men den kommer jag aldrig i livet att läsa för det tror jag ärligt talat inte att mitt psyke klarar av.
Ljuv musik för mina öron
Ååååhh, mitt finaste Lyckopiller! Nu är han tillbaka i musikvärlden på allvar - idag släpptes första singeln med nya bandet. :)
