Igår var jag nästan rädd för mig själv. Jag pendlade mellan bottenlös förtvivlan, världens aggressivitet, ekande tomhet...det var allmänt skitjobbigt. Och utan någon direkt anledning! Hm, ja, förutom att jag precis fått mens alltså...

 

Idag känns det lite bättre. Sov till långt in på förmiddagen och nu ska jag snart iväg på utflykt med familjen. Det blir nog bra.