Jag fick en rejäl chock när jag vaknade imorse (efter en Imovane-fri natt, om vi nu ska börja med de positiva nyheterna). L hade skrivit till mig!!! :O Efter nästan exakt fyra års kompakt tystnad hade hon skrivit ett långt, moget och omtänksamt meddelande till mig på Facebook.

 

Jag började gråta, slutade andas och bara stirrade ut i tomma intet.

 

En bomb briserade i min relativt stabila tillvaro. Totalt känslokaos. Allt kom över mig igen...

 

 

Jag har inte svarat. Än. Vet inte alls vad jag ska skriva. Jag var verkligen inte beredd på detta.