Jag har ägnat en stor del av veckan åt att förbereda mig inför torsdagen - som inleddes med ett frukostseminarium och avslutades med ett webbinarium som jag skulle hålla i tillsammans med en kollega. Märkligt nog var det inte förrän cirka två timmar innan frukostseminariet som Ångestmonstret började gå bärsärkagång på allvar, innan dess var jag bara lite smånervös. 😅 Men det gick faktiskt bra. Jag stod och pratade inför en hel grupp människor som satt i samma rum och tittade på mig - och jag överlevde. Jag hade blicken ganska mycket riktad mot min datorskärm där jag läste innantill från mitt manus, men jag kollade faktiskt en del på publiken också och gestikulerade mot det som visades på storbildsskärmen. Och jag svarade faktiskt på en del spontana frågor som kom från publiken. Och efteråt minglade(!) jag lite med de som valde att stanna kvar en stund efter presentationens slut (dock sökte jag mig till en befintlig kund som jag haft ett möte med tidigare i veckan, det kändes tryggast 🙈). Sedan kröp jag ihop på en soffa intill min teamleader, helt slut. Hon tyckte att jag hade varit jätteduktig. ☺️ Och efter denna enorma prestation kände jag mig nästan inte alls nervös inför eftermiddagens webbinarium, det gick nästan lite av bara farten. 😅 Men jag sov himla gott natten till fredagen, kan jag tala om. 😴😴😴