Förra veckan mådde jag väldigt dåligt fysiskt. 🤒 Den här veckan har jag istället mått väldigt dåligt psykiskt. 😢 Det är väl en olycksalig kombination av flera saker. Efter sjukdomen kände jag mig extra skör och mindre motståndskraftig. Och väldigt stressad efter att ha förlorat en hel veckas arbetstid. Lägg därtill fullmåne och PM(D)S från helvetet. Så var sammanbrottet ett faktum. Jag vet inte hur många gånger jag har brutit ihop den här veckan. 😢 Det känns som att jag inte gjort annat än gråtit. Och tänkt väldigt destruktiva tankar. 😣 Och det har liksom blivit som en nedåtgående spiral - jag har blivit ledsen, och då har jag känt mig ledsen FÖR ATT jag är ledsen, och då har jag blivit ÄNNU MER ledsen...och så vidare, och så vidare. 😵

 

Jag har försökt vara diskret med det på jobbet, men de har såklart märkt det. Och i torsdags pratade min teamleader med mig och uttryckte oro för mig och frågade hur hon kunde hjälpa mig och erbjöd samtal med HR och psykolog och så vidare. Och jag kände mig bara så dum som skapade sådant rabalder - men samtidigt tacksam över omtanken och att min hälsa tas på allvar. 🙏 Jag framhöll att jag lider av psykisk ohälsa generellt, men tog samtidigt upp några stressfaktorer på jobbet (som jag inte upplevt under de senaste två åren sedan jag började där) som jag skulle önska att de reduceras.