När jag gick i fyran fick vi i uppgift av vår klassföreståndare att skapa ett brevpaket med innehåll som vi fick lova att inte öppna och titta på förrän 15 år senare, det vill säga år 2014. Jag har vårdat detta paket ömt i alla år, och jag såg verkligen fram emot att öppna det år 2014. Men när 2014 väl inföll kunde jag inte hitta det! 😱 Så sjukt frustrerande. Jag visste ju att jag absolut inte hade slängt det, utan att jag hade lagt det på något "bra ställe"...men VAR?! 😫 Det är helt sjukt, men det var faktiskt först IDAG som jag hittade paketet. Längst ner i en låda med doppresenter och födelsedagskort och andra minnessaker från när jag var liten. Plötsligt händer det, liksom...sisådär 11 år senare än planerat. 😅 

 

Jag minns att jag hade skrivkramp när jag skulle skriva brevet, och det är inte utan att det märks. 😅 Jag misstänker också att jag inte var helt ärlig på en viss punkt - jag hade garanterat stenkoll på hur mycket jag vägde (min ätstörningsproblematik började under det läsåret), men jag kan tänka mig att jag var rädd för att de som satt vid samma bord skulle se vad jag skrev. 🥺 Jag kan också konstatera att jag hade väldigt destruktiva kompisar och jag är innerligt tacksam över att inte ha någon av dem kvar i mitt liv längre sedan många år tillbaka. 🙏 För övrigt hade jag en underbart asexuell framtidsvision, utan att ha begrepp för det då - "Jag ska bo själv med mina katter". Love it! 😻 

 

Paketet innehöll även en loggbok från det läsåret, men det räckte att ögna igenom ett par sidor av den för att konstatera att den boken fick åka tillbaka in i paketet igen utan närmare granskning. Jag kunde riktigt känna ångesten pyra ut från sidorna från min yngre Duktiga Flicka som satte hela mitt människovärde i mina prestationer...något jag har kämpat hårt för att komma ifrån under årens lopp och fortfarande inte helt har lyckats med (så jag behöver verkligen inte bli påmind om när det var som värst 😱).