Jag är ju generellt en väldigt känslig person. Och just nu har jag mens och är EXTRA känslig. Vilket väl är en stor del av förklaringen till att hela den här dagen blev förstörd av en liten incident som hände imorse. 😢 På väg till busshållplatsen mötte jag en psykkärring med en byracka. Och eftersom jag var skör och inte kände för att interagera med omgivningen höll jag mig på sidan av gångvägen och låtsades vara upptagen av min telefon när vi möttes (telefonen är ett säkerhetsbeteende jag ofta tar till när jag känner att jag behöver skärma av mig). Och tydligen blev hon superprovocerad av att jag tittade ner i min telefon medan jag var ute och gick, för hon var bara tvungen att läxa upp mig för det. 🙄 Först blev jag helt chockad. Sedan började jag gråta, och lyckades inte få stopp på tårflödet förrän efter typ 40 minuter. Ett par timmar senare, under ett avstämningssamtal med min teamleader på jobbet, började jag gråta igen. Vi har sådana samtal regelbundet för att hon vill kolla hur vi mår och sådär, och när jag började förklara att jag inte var på topp idag och vad det berodde på så blev jag såklart ledsen igen. 😢 Och hon var jättegullig och förstående och föreslog att jag skulle ta en promenad och/eller åka hem. Jag tänkte först ta en promenad, men så bestämde jag mig för att åka hem istället. Så nu har jag ägnat dagen åt att baka lussebullar och spela Sims. Och känna mig miserabel. Och nu känner jag att tårarna är på väg igen. 😢 Det som gör så ont är att jag gör så gott jag kan för att kunna existera här i världen...så att bli attackerad för någonting jag gör på grund av min ångest, det är som att få höra att min existens inte är önskvärd. Och jag fattar att det låter jävligt dramatiskt och att inte alla kan förstå detta. Men det är så det känns.

Nu ska jag sova. Och hoppas att morgondagen blir en bättre dag, fri från psykkärringar.