Nu har jag arbetat min allra sista dag i Körsbärsdalen. Eftersom jag redan skrivit en lång sammanfattning av min tid där och dessutom känner att det börjar bli dags att gå och sova snart ska jag fatta mig ganska kort. Det har på många sätt varit en alldeles vanlig arbetsdag idag. Även om fokus legat på avslut. Göra klart uppdrag, sammanfatta status i pågående uppdrag, ta bort behörigheter med mera. Det var en väldigt konstig känsla att stänga ner olika bokslut och veta att jag aldrig kommer att göra bokslut för de bolagen mer. Men allra konstigast kändes det att säga hej då till mina kollegor och gå hem från kontoret efter arbetsdagens slut och veta att det var sista gången. Jag hade tårar i ögonen när jag lämnade kontoret och började nästan hyperventilera ute på parkeringen. Och ändå vill jag det här och det känns väldigt rätt för mig. Och jag ser verkligen fram emot morgondagen på min nya arbetsplats. Men ändå...det är ett väldigt stort steg, och det KÄNNS. Och det måste det väl få göra. Det är naturligt.