Idag började jag gråta på kontoret. 😢 Det var första gången det hände sedan jag började där. Och det är ju ingen kul premiär precis. Men det har ändå tagit nio och en halv månad innan det hände, så det får jag väl vara nöjd med. Och det var faktiskt rätt specifika omständigheter idag. Jag har varit hemma och varit sjuk i tre dagar, så jag var fortfarande svag efter det och dessutom rätt svajig i det psykiska måendet som jag ju blir av att tappa mina vardagsrutiner. Och så har jag sovit väldigt dåligt två nätter i rad och vaknat med världens ångest fram på småtimmarna och inte kunnat somna om. Så jag var himla skör redan när jag åkte till jobbet imorse. Och det krävdes inte mycket för att få mig att bryta ihop. Lite obetänksamhet och missriktad irritation från en kollega som tydligen också är väldigt skör just nu. Jag grät och pratade med en av mina närmaste chefer som pratade med kollegan som pratade med mig...och sedan var det bra. Även om det känns jobbigt att det hände så löste det sig fint. Det är en himla fin arbetsplats där alla månar om varandra. Det känns verkligen och det är jag väldigt tacksam över. 🙏❤️