Under fredagsfrukosten på kontoret imorse körde vi ett julquiz. 🎄❤️ Telefonen strulade lite för mig när jag skulle läsa av QR-koden och sådär för att få igång quizet, så jag missade de första frågorna. Men jag hamnade ändå på en femteplats. ✌️ Hade jag svarat på alla frågorna finns det faktiskt en chans/risk för att jag skulle ha vunnit...men i så fall skulle jag ha behövt gå fram inför hela kontoret och ta emot ett litet pris - och sådant ser helst Ångestmonstret att jag slipper. 😱 Så det var nog bäst som skedde. 🙏

Ångestmonstret har haft andra anledningar till att freaka ur idag. Nu ikväll har jag haft ett grupparbetestillfälle via videosamtal. Det var jag och en annan tjej i gruppen som satt och resonerade kring kurslitteraturen och skrev tillsammans i ett Google-dokument. Och jag hade konstant ångestpåslag och ville bara logga ur. 😱😱😱 Jag avskyr grupparbeten. Speciellt med personer jag inte känner så väl. Jag blir så osäker på allting, på mig själv och mina förmågor. Och då blir jag tyst och passiv. Vilket gör ångesten ännu större. Och så fortsätter det sådär. 😖😣 Men jag härdade ut, och vi fick faktiskt ihop en del text (det var främst hon som skrev, men jag inflikade lite saker här och där - plus att jag satt och skrev lite själv innan vårt videomöte).

Innan nästa tillfälle kommer jag gå in i dokumentet själv och skriva lite mer. Det känns mer bekvämt för mig. Det är himla awkward att skriva tillsammans med någon, det har jag nog inte gjort i akademiska sammanhang sedan jag skrev min första kandidatuppsats tillsammans med en klasskompis 2010. Men henne kände jag ju, så det var inte lika ångestladdat (som jag minns det). Och om vi talar om andra sammanhang än studier så ägnade jag söndagskvällen åt att i ett videomöte tillsammans med Pride-familjen färdigställa en debattartikel som vi idag har skickat till diverse tidningar, och det gick hur bra som helst...men det är ju VERKLIGEN en helt annan sak. 🏳️‍🌈