Idag är det International Asexuality Day och jag har haft lila kläder och aceörhänge på mig idag för att uppmärksamma detta. 🖤🩶🤍💜 På YouTube pågår en massa spännande livestreams, som jag dock är lite för trött för att ta del av just nu men de kommer ligga kvar i efterhand så det är lugnt. Vi hade styrelsemöte i Pride-familjen i tre timmar igår kväll, det var jättetrevligt och peppigt och givande men jag var inte hemma förrän efter nio och jag somnade inte förrän bortåt elva så jag är helt slut idag. 😴 Men för att fortsätta på acetemat fick jag igår frågan om att som asexuell och således en osynlig minoritet inom HBTQ-communityt medverka i ett avsnitt av en queer podd som håller på att produceras nu under våren. Och min spontana reaktion var ett panikslaget nej, sedan gled jag över i ett tveksamt ja, för att sedan börja känna mig riktigt pepp (om än livrädd). Jag avskyr att höra min egen röst på inspelningar, jag tycker att det är skitjobbigt att hamna i centrum för uppmärksamheten, jag har egentligen inte tid att delta i detta under våren - men jag känner ett visst ansvar för att gå i bräschen för att synliggöra och legitimera acecommunityt. Jag gör det visserligen redan genom mina blogginlägg, framförallt under Ace Week, men det här kommer antagligen nå ut till fler och delvis andra personer också. Det känns jätteläskigt och jag är rädd för att säga "fel" saker som kanske kan missförstås eller inte inkluderar alla delar av acecommunityt...samtidigt som det känns jätteviktigt att ta plats och höras i det offentliga samtalet. Och ganska roligt känns det också. Det ska bli jättespännande. 😊💜