Och ikväll har jag varit på min älskade teater igen (det var ju så länge sedan sist 😉), för nypremiären av Come From Away. ❤️🎭 Vilket betyder att jag nu sett musikalen ifråga hela åtta gånger (varav två den här säsongen). Och den är verkligen helt fantastisk! 😍😭❤️🙏🎭 Och det verkar typ alla andra också tycka. När jag lämnade teatern efter föreställningen, svävande på små fluffiga moln, hörde jag människor runtomkring mig lovprisa musikalen. Och det var verkligen en lättnad. Jag har varit med om att jag lämnat salongen inkapslad i en lyckobubbla efter att ha upplevt något alldeles fantastiskt - och så kommer någon surkart och sticker hål på bubblan med missnöjda kommentarer. Och det är väldigt tråkigt. 😒 Men det har hittills inte hänt med Come From Away, och jag tror inte att det kommer hända heller. Det är en föreställning som går rakt in i hjärtat och stannar där (gåshuden och tårarna kommer som ett brev på posten - varje gång 😭). Det går inte att låta bli att älska den. ❤️🙏 Men nu ska jag inte se den igen förrän om en hel vecka. 😭 Jag fattar inte hur jag ska kunna klara mig så länge, men jag ska försöka härda ut...