Så jag kanske har ägnat eftermiddagen och kvällen åt att maratontitta på hela första säsongen av Heartstopper för tredje(!) gången. Och jag kanske började gråta den här gången också. Och jag kanske är ett totalt emotionellt vrak just nu (fast på ett bra sätt). 😭💖 

 

 

OMG, vad jag älskar den här serien! 😭😭😭💖💖💖 Jag har sett flera artiklar och inlägg om att Heartstopper är lite som terapi för oss HBTQ-personer, i synnerhet vi som inte är så unga längre och inte får möjligheten att växa upp i ett samhällsklimat som är så öppet och accepterande som det är nu (jag säger inte att allting är perfekt nu, men ni fattar). Att få ta del av en så vacker och kärleksfull skildring av unga queera personer, som får vara både kära och lyckliga och sig själva, i en berättelse som slutar lyckligt och inte leder till total misär...det är BEFRIANDE. Det är som balsam för själen. Det är som en enda lång varm kram. Det är läkande. 🙏❤️