Så...jag kan inte skriva?
Okej, jag behöver nog ventilera ett besked jag fick igår eftermiddag. Jag har inte brutit ihop eller gråtit eller någonting...men jag kan inte släppa det heller. Tankarna bara fortsätter mala på inne i huvudet.
Jag har bland annat sökt en kandidatkurs i kreativt skrivande till hösten. Och igår gick jag in på Antagning.se för att...tja, jag gör det ibland (det ingår i min studienarkomani). Och jag såg till min stora förvåning att jag blivit struken från skrivarkursen...
Verkligen STRUKEN. Det är över en månad kvar tills resultatet av första urvalet inför höstterminen presenteras, men jag har redan blivit bortvald. Totalt bortvald. Det här har jag aldrig varit med om tidigare, bortsett från när jag råkat söka kurser som jag inte är formellt behörig att söka. Så jag tänkte att det måste ha blivit något fel, att mitt urvalsprov fastnat i något skräppostfilter eller liknande. Men när jag mejlade till kursansvarig fick jag bekräftat att jag verkligen blivit medvetet struken...
Alltså...VA?!? Vad är det för sätt att hantera anmälningar? Det normala (som verkligen ALLTID händer annars) om andra har högre meriter än en själv även om en är formellt behörig är ju att en blir reservplacerad...men jag kommer alltså inte ens att bli det här. De kommer överhuvudtaget inte att beakta min anmälan. Inte ens om tillräckligt många av de som sökt tackar nej efter första eller andra urvalet kommer jag komma in på utbildningen. De vill helt enkelt inte ha mig där. Alls.
Detta gör ont. Verkligen ONT. Och det får mitt självförtroende att krackelera ganska rejält. För det här handlar om skrivande. Kreativt skrivande. Något som jag verkligen älskar att ägna mig åt, har hållit på med ända sedan jag lärde mig skriva som liten...och ärligt talat tycker att jag är ganska bra på (ja, fuck Jantelagen här). Att bli så totalt ratad i någonting som verkligen är min paradgren...det är VÄLDIGT svårt att smälta.
Jag söker tröst hos Taylor och känner nog faktiskt lite jävlar anamma långt inom mig, att jag minsann ska visa dem att jag kan lyckas. Vänta ni bara!
Kommentarer
Trackback
