Dagens samhĂ€llsinsats đ
Idag har syrran varit hĂ€r hela dagen. Det har varit en vĂ€ldigt trevlig och mysig dag, vi har hĂ€ngt i soffan och kollat pĂ„ KrĂ„kguldet och spelat Super Mario World hela dagen. đđ VĂ€ldigt vĂ€lbehövlig avkoppling efter gĂ„rdagen i Stockholm.Â
Â
Dagen började dock vĂ€ldigt dramatiskt. NĂ€r jag var pĂ„ vĂ€g till busshĂ„llplatsen för att möta syrran hörde jag höga skrik frĂ„n en park. Jag tĂ€nkte att det var ett brĂ„k eller nĂ„got. Men nĂ€r jag kom nĂ€rmare sĂ„g jag att det bara var en enda person dĂ€r och att personen inte verkade ha riktigt koll pĂ„ verkligheten. Hen skrek hysteriskt och krossade flaskor mot marken och slog pĂ„ föremĂ„l i nĂ€rheten och gick runt och rev ut innehĂ„llet frĂ„n olika papperskorgar och vrĂ„lade "FUCK YOU!" Ă„t papperskorgarna. đ±Â
Â
Jag agerade pĂ„ instinkt bortom Ă
ngestmonstrets kontroll och plockade upp mobilen för att ringa efter hjĂ€lp. Men eftersom jag Ă€r ganska försynt av mig ringde jag först 114 14. Precis som den dĂ€r gĂ„ngen nĂ€r jag hade rĂ„kat fĂ„ i mig valnötter och fick svĂ„rare och svĂ„rare att andas - dĂ„ ringde jag 114 14 istĂ€llet för 112, för jag ville inte vara till besvĂ€r. Men den gĂ„ngen Ă€ndrade jag mig nĂ€r jag fick veta att kötiden var cirka en timme och jag insĂ„g att jag nog inte skulle klara mig sĂ„ lĂ€nge. SĂ„ jag ringde 112. Och det gjorde jag Ă€ven idag. Jag lade pĂ„ innan jag ens fick veta hur lĂ„ng kötiden till 114 14 var och ringde 112 istĂ€llet. Och försökte beskriva sĂ„ gott jag kunde vad det var som pĂ„gick.Â
Â
Â
Men jag kunde inte svara pĂ„ om det var en man eller en kvinna (jag tror att det kan ha varit en ung tjej, men personen hade vĂ€ldigt bylsiga klĂ€der och en luva uppdragen över huvudet och befann sig en bit bort - och jag vĂ„gade verkligen inte gĂ„ nĂ€rmare nĂ„gon som betedde sig sĂ„ aggressivt), och min beskrivning av personen var nog ganska vag (hoodie och ryggsĂ€ck, ganska ung och har ljus röst, verkar vara hög eller nĂ„got). Men personen i telefonen lovade att skicka en polisbil. Och den kom ganska snart. Men jag sĂ„g den bara nĂ€r den Ă„kte och vĂ€nde pĂ„ andra sidan parken, jag vet inte om den hade stannat och plockat upp personen innan dess eller om polisen bara Ă„kte förbi och sedan lĂ€mnade platsen nĂ€r de inte kunde hitta nĂ„gon. Jag hade inte personen inom mitt synfĂ€lt lĂ€ngre och skriken hade upphört strax innan jag fick syn pĂ„ polisbilen. SĂ„ förhoppningsvis satt hen i polisbilen vid det laget. Men jag VET inte. Och det plĂ„gar mig. Jag hoppas verkligen att polisen fick tag pĂ„ personen och att hen fĂ„r hjĂ€lp med...vad som nu var problemet. đÂ
Â
Kommentarer
Trackback
