Men jag kom in i spelet och dess regler igen ganska snabbt, och den nya bekantskapen visade sig vara en jättetrevlig och lättpratad herre. Så det kändes väldigt bra. Jag är glad över att jag tackade ja till att vara med. 😊👍

Det enda som var jobbigt var att jag hade missat att använda min inför-fysiska-aktiviteter-inhalator innan vi började spela, så jag blev ju lite hostig och pipig i andningen av ansträngningen. 😕 Men det var inte så farligt och gick över efter ett tag.

I eftermiddags hade jag samtal med terapeuten, för första gången i år. Vi avslutade kapitel 9 i arbetsboken och började prata lite om kapitel 10. Jag erkände att jag inte jobbat superaktivt med att försöka motverka mina känslomässiga beteenden och att jag tycker att det är jättesvårt att ta till alternativa handlingar i ångestladdade situationer. Hon frågade om jag ville fortsätta ha det i läxa även till nästa samtal, men jag sa att vi kunde gå vidare. Vi kan ju inte hålla på och traggla det här i evigheter liksom. Men jag ska ändå försöka ha det med mig och jobba med det, i situationer som är mer hanterbara än de allra mest ångestladdade.

Härnäst ska vi jobba med exponering för obehagliga kroppsliga förnimmelser. Det känns lite lättare och utifrån det hon beskrev lät det ganska likt sådant jag gjort tidigare. Så jag har ganska god förförståelse här, vilket jag hoppas kommer underlätta. Min läxa till nästa samtal är bara att läsa det tionde kapitlet, så det känns ju överkomligt.