Livet var tryggt i barndomslandet och jag fick mycket kärlek. Det stora, omvälvande som hände var att syrran och jag började på dagis. Fram till dess hade mamma varit hemma med oss, något jag är mycket tacksam över.

Jag träffade mitt Lyckopiller för allra första gången. Jag fick min första mobiltelefon - en Nokia 3310 som man kunde spela Snake II och byta skal på. Vi skaffade internet hemma och jag tog mina första steg ut i sociala medier och började hänga på LunarStorm (där "alla" hängde på den tiden). Och så flyttade mamma och syrran och jag till huset där mamma fortfarande bor - vilket innebar att vi blev granne med min dåvarande bästis och jag vågade börja åka buss regelbundet igen (så mamma slapp skjutsa mig till skolan).

Det riktigt stora som hände detta år var att jag började som praktikant i Körsbärsdalen, sedan fick en provanställning och till slut en tillsvidareanställning. Jag som aldrig trott att jag skulle kunna få ett jobb! Det kändes som en saga. Jag blev även en del av (den gamla) Pride-familjen och började delta i att ordna det årliga pridefirandet i Norrköping. Jag genomgick en hallux valgus-operation - mitt livs första (och hittills enda) operation. Och jag träffade Per för första gången IRL efter lång kontakt på nätet.

I år har jag fattat två stora beslut - att säga upp mig från mitt jobb och att flytta till Vadstena. Jag börjar visserligen inte på mitt nya jobb förrän i vår och när jag flyttar till Vadstena beror på när drömlägenheten dyker upp...men besluten är fattade i år. Det har varit en tid av inre turbulens för att komma fram till detta. Jag gillar inte förändringar överlag, och det här är ju tämligen genomgripande förändringar. Men jag hoppas att det kommer bli bra. Jag ser med tillförsikt (och skräckblandad förtjusning) fram emot 2023.