Sena men trevliga kvĂ€llar đŽ
Nu Ă€r den första arbetsveckan efter semestern till Ă€nda (jag Ă€r ledig pĂ„ fredagar under hösten - jag har ju en hel del flextid att ta ut nu efter högsĂ€songen) och jag Ă€r helt slut. đŽ Inte för att det Ă€r jobbigt att börja jobba igen, utan för att det har blivit sĂ„ sena kvĂ€llar varenda dag den hĂ€r veckan.
I mĂ„ndags kvĂ€ll var jag ju pĂ„ upptaktsmöte med en teaterförening. đ Och i tisdags kvĂ€ll var jag pĂ„ medlemsmöte med bĂ„gskytteklubben. đč Det var första gĂ„ngen jag var i nya lokalen, och eftersom den ligger över en halvmil hemifrĂ„n mig och det Ă€r lite vĂ€l lĂ„ngt att gĂ„ och rĂ€tt segt att ta spĂ„rvagnen sĂ„ bestĂ€mde jag mig för att cykla. đŽââïž Det var den allra första "riktiga" cykelturen med min nya cykel (bortsett frĂ„n nĂ„gra meters vinglande pĂ„ en parkering för typ en mĂ„nad sedan), sĂ„ det var bĂ„de spĂ€nnande och roligt och lĂ€skigt.
Det gick lite vingligt i början, och jag kĂ€nde mig ganska osĂ€ker pĂ„ att cykla inne i centrala Norrköping, men sedan gick det rĂ€tt bra. AstmakĂ€nningar fick jag förstĂ„s, för jag trampade ju pĂ„ som en dĂ„re pĂ„ ditvĂ€gen och det var mer eller mindre uppförsbacke nĂ€stan hela vĂ€gen (kĂ€ndes det som). Men pĂ„ hemvĂ€gen rullade jag sĂ„ lĂ€tt och (nĂ„gorlunda) sĂ€kert genom den kvĂ€llsmörka staden och tyckte bara att det var mysigt och roligt att cykla. đđ
Jag trodde att mötet skulle hĂ„lla pĂ„ typ en timme bara, men det höll pĂ„ i tvĂ„ och en halv timme - jag var inte hemma förrĂ€n efter nio pĂ„ kvĂ€llen och somnade inte förrĂ€n efter tio. đ” SĂ„ jag var helt slut nĂ€r jag vaknade igĂ„r morse. đŽ
Och igĂ„r kvĂ€ll blev det ĂNNU senare - dĂ„ var jag ute och Ă„t pĂ„ restaurang tillsammans med kollegorna för att tacka av tvĂ„ personer som kommer sluta hos oss nu under hösten. Det kĂ€ndes lite vemodigt och sorgligt att de kommer försvinna (jag lider ju av rĂ€tt svĂ„r separationsĂ„ngest och tycker om dessa mĂ€nniskor), men vi fick en trevlig kvĂ€ll och maten var jĂ€ttegod.
Men sent blev det. đŽ Och imorse var jag sĂ„ utmattad att jag inte dök upp pĂ„ kontoret förrĂ€n bortĂ„t niotiden. đČ Katastrof! Men det fĂ„r vĂ€l vara okej att det blir sĂ„ ibland. Förhoppningsvis kommer jag ha chans att komma i sĂ€ng tidigare om kvĂ€llarna nĂ€sta vecka.
Kanske inte pÄ tisdag dock. För pÄ tisdag kvÀll ska jag pÄ den första trÀffen med teaterföreningens nybörjargrupp. Fick jag veta för nÄgra timmar sedan. Och kÀnde fullkomlig panik, sprittande glÀdje, Ängestfyllt vemod och allt dÀremellan...
Ă
ngestmonstret gillar inte alls att jag skrivit in i min kalender att jag ska trÀffa teatergruppen pÄ tisdag. Hur kan jag tro att jag kommer klara av att vara med i en teatergrupp? Inbillar jag mig verkligen att jag kommer vÄga göra övningarna - för att inte tala om att stÄ pÄ scen?! Jag kommer bara förstöra för alla andra, det kommer bli ett stort misslyckande, det Àr bÀttre att jag hoppar av redan nu...
Lite sĂ„ lĂ„ter det inom mig. Och jag lyssnar förstĂ„s. Men jag lyssnar ocksĂ„ pĂ„ mamma och syrran, som Ă€r superpeppande. Och jag vill verkligen inte att Ă
ngestmonstret ska fĂ„ fortsĂ€tta bestĂ€mma vad jag ska göra och inte göra. Men kanske att detta Ă€ndĂ„ Ă€r ett lite för stort steg? (Se, nu sĂ€tter det igĂ„ng igen. đ)
Kommentarer
Trackback
