Ett annat förslag handledaren hade var att jag ska låta en grupp (queera? asexuella?) människor läsa Loveless och sedan intervjua dem om hur de upplevde att romanen hanterade ämnet asexualitet. Men det förslaget avstyrde jag ganska snart - en förutsättning för att jag ska klara av att genomföra en kandidatuppsats är att jag slipper allt vad intervjuer och fokusgrupper heter. (Kandidatuppsatsen i företagsekonomi för elva år sedan skrev jag ju tillsammans med en klasskompis och då skötte förstås hon snacket under intervjuerna - men nu när jag är ensam finns det inte på kartan att jag ska intervjua folk.) Jag var rädd att handledaren skulle propsa på en intervjustudie, eftersom det verkar vara det vanligaste när det gäller kandidatuppsatser, men när jag sa att jag helst ville göra en ren litteraturstudie sa hon med värme att hon tyckte att jag skulle göra det då. 😊 

 

I onsdags kväll var det styrelsemöte med F!, även det ett videomöte men den här gången hade jag min kamera avstängd. Det kändes mer acceptabelt att ha det i ett sammanhang när vi ju var en hel grupp än när jag var ensam med handledaren. Dessutom hölls mötet sent på kvällen och jag var skittrött och låg i sängen i pyjamas, vilket jag inte ville göra alltför uppenbart för de andra. 😉 

 

Jag flaggade för att jag kanske inte kommer sitta kvar som kassör efter årsmötet, det beror helt på vad kongressen kommer fram till i mars gällande partiets strategi inför valet 2022. Det satt väldigt långt inne för mig och jag kom mig inte för att säga det muntligt under själva mötet, utan skrev det i gruppchatten efteråt. Egentligen vill jag inte alls lämna mitt uppdrag. Jag är en trofast natur, jag tycker inte om onödiga förändringar - och jag håller F! väldigt kärt. Men jag känner mig ändå ganska vilsen partipolitiskt just nu...jag gillar verkligen F! bäst (såklart), men vart kommer det leda? Inför valet 2014 kändes det så himla segervisst...men numera råder det någon slags politisk depression och framtiden ser mörk ut. Jag vill se det vända uppåt igen, men kommer det hända? Det politska landskapet överhuvudtaget känns himla dystert nuförtiden, där de flesta riksdagspartier verkar tävla i högerpopulism. 😒 Så visst behövs vårt parti. Och jag VILL stanna kvar. Vart skulle jag förresten ta vägen om jag lämnade? Resten av den "innersta kretsen" i Pride-familjen är ju vänsterpartister och försöker flörta över mig dit...och det är väl det som ligger närmast tillhands för mig om jag någon gång med sorg i hjärtat skulle lämna F!, men jag vet inte om jag skulle känna mig hundra procent hemma där. 😕 Nåväl...vi får väl se hur det blir. Och jag går ingenstans, såvida inte kongressen kommer fatta märkliga beslut. 

 

Igår kväll hade jag tänkt delta i en feministisk studiecirkel om psykisk ohälsa, men jag kände mig stressad över en deadline på jobbet och valde att jobba istället. Totalt har jag jobbat 4,5 timmar övertid den här veckan och känner mig ganska sliten nu. Men jag blev klar med det jag skulle till idag, vilket känns skönt. Så nu kan jag koppla av i helgen. Eller, jag behöver ju plugga och greja hemma och sådana där saker, men ni fattar. 

 

Jag har förresten varit och hämtat ut min taklampa till hallen den här veckan. Syrran och jag hittade den på en loppis och jag blev helt kär i den men elen såg fullkomligt livsfarlig ut så jag tog med lampan till en lampaffär för att få elen utbytt. Det var i mitten av januari och de lovade att höra av sig med ett kostnadsförslag innan de började utföra något eventuellt arbete...men när det gått en hel månad och jag var på vippen att höra av mig och fråga om de hunnit titta på den än så ringde de plötsligt och meddelade att jobbet var klart och att jag var välkommen att komma och hämta ut den. Jag blev lite stött över att de tagit sig friheten att utföra jobbet innan jag hade godkänt det, men accepterade läget eftersom prislappen det landade på kändes rimlig och jag verkligen ville få hem min lampa (det har varit tämligen mörkt i hallen den senaste månaden).