Just nu pågår första deltävlingen av Melodifestivalen. Det hade jag förstås tänkt titta på - det är ju så gott som det enda teveprogram jag tittar på, och det är i det närmaste heligt för mig. Men det var ingen bild på teven - det var bara myrornas krig. Och då mindes jag något gammalt meddelande från hyresvärden om att Com Hem skulle gå över till digitala sändningar från och med i höstas så att man förmodligen måste ändra källa och göra nya kanalsökningar och allt vad det var (jag tittar så extremt sällan på teve att jag inte märkt det förrän nu). Och det försökte jag göra nu, men lyckades inte vilket jag först trodde berodde på att jag inte är så teknisk. Men efter att ha läst på Com Hems hemsida insåg jag med stigande panik att min teve sannolikt är för gammal och måste bytas ut om jag vill kunna fortsätta titta på teve.

Och då brast det för mig och jag började gråta i ren förtvivlan. Inte för besvikelsen att inte få se Melodifestivalen (det kan jag se på datorn eller plattan i efterhand). Och inte för den oväntade extra utgiften att behöva köpa en ny teve (det har jag råd med, även om det känns surt). Men för att syrran och jag fick den här teven av vår fina morfar när vi flyttade in i den här lägenheten. Det är sex år sedan och den var begagnad redan då - men det är inget fel på den och den har ett starkt affektionsvärde för mig.

Jag vet att teven lever på lånad tid och konstgjord andning. Jag märker det på ljudet som svajar ibland (men som inte gör mig något). Jag märkte det när jag blev tvungen att skaffa en ny dvd-spelare och de som finns att köpa nuförtiden inte går att koppla in i min teve (men tack och lov fick jag överta en begagnad). Och jag märker det nu när det inte går att få in några tevekanaler längre.

Men jag vill verkligen inte byta ut den. Fan, fan, fan, jag vill inte! 😢