Idag hade jag mitt första samtal med min nya psykolog inom psykiatrin. Eller, hon är visst inte psykolog utan kurator och nyutbildad psykoterapeut. Hur som helst - min nya samtalskontakt. Och det kändes bara så himla BRA! 😊 

 

Jag var väldigt nervös och orolig innan - tänk om vi inte skulle klicka, tänk om hon inte skulle kunna erbjuda mig en terapiform som passar mig, tänk om jag skulle låsa mig totalt och inte få fram ett ord, tänk om hon skulle förvänta sig att jag skulle leda samtalet, tänk om jag inte skulle kunna svara på hennes frågor, tänk om jag skulle börja gråta, tänk om det inte skulle kännas bra... Men det gick hur bra som helst. 👍 

 

Hon ställde en himla massa frågor till mig, men var helt okej med att jag inte hade svar eller bara vaga svar på en del saker. Hon var väldigt noga med att vi nu i början ska göra en ordentlig kartläggning av mina problem och stödbehov så att jag får den hjälp som är mest optimal för mig, och inte bara köra igång med random behandling direkt (som jag upplevde att psykologen på Mindler gjorde). Det kommer heller inte vara någon begränsning på hur många samtal jag kommer få, utan jag får så många jag behöver. 

 

Vi gick igenom mina främsta problemområden - social fobi, generaliserad ångest och oro, (cyklisk) nedstämdhet, melankoli, grubbel, stress - och vad jag fått för hjälp tidigare. Hon gjorde mig positivt överraskad genom att faktiskt ha läst min journal, så hon hade redan lite koll. 👍 

 

Efter detta första 45 minuter långa inedande samtal gjorde hon en preliminär bedömning att metakognitiv terapi (MCT) kanske skulle kunna vara någonting för mig. Hon poängterade dock att det bara var ett förslag från hennes sida och att vi inte behöver bestämma oss för någonting redan nu utan kan fundera på det och prova oss fram. Jag hade aldrig hört talas om den terapiformen förut, men utifrån det hon berättade och det jag själv nu gått hem och googlat fram tycker jag att det verkar lovande. För en stor del av min problematik handlar ju om mina negativa tankar som jag har svårt att hantera och att jag ofta fastnar i grubbel som jag har svårt att ta mig ur. 

 

KBT har jag ju tragglat i omgångar sedan jag var 18 år och är ganska trött på vid det här laget (även om den hjälpte mig mycket i början), ACT var alldeles för flummigt för mig...men MCT kanske faktiskt kan vara precis vad jag behöver just nu. Jag hoppas det. 🙏 Och om det inte är det så känner jag mig trygg i förvissningen om att min nya terapeut kommer att hitta andra behandlingsmetoder. Hon verkar mån om att behandlingen verkligen ska bli bra för MIG. 

 

Vi ska ses igen redan nästa vecka och då vill hon höra mer om min historik. Det känns bra, det här. 👍