En mycket fin 11 september
Idag för 19 år sedan satt en 13-årig Malin i ett högstadieklassrum när en kille från en annan klass kom in och berättade vad som hänt i New York. Mamma kom och hämtade mig i skolan, vi satt i vardagsrummet och såg samma chockerande filmsekvenser från Manhattan rullas om och om igen i den extraordinära nyhetsrapporteringen. Det var svårt att ta in, svårt att förstå.
Den 11 september 2001 förändrades världen. Och inte till det bättre. Så det är en obehaglig årsdag idag. 😔 Och ändå har jag haft en helt underbar dag idag. ❤ Jag är som bekant ledig på fredagar nu under hösten, men jag har ändå varit vaken sedan halv fem imorse. Jag inledde dagen med att måla lager nummer två på kryddhyllan, kryddkorgen och hushållspappershållaren...
Satte igång en tvättmaskin gjorde jag också. Matbutiken öppnar klockan sju på vardagar, så jag kilade dit och handlade lite. Universitetsbiblioteket öppnade klockan åtta idag, så då var jag där och hämtade kurslitteratur.
Klockan nio hade jag samtal med psykologen. Vi pratade om min stora bedrift att boka in ett samtal med en psykolog på Mindler om två veckor, jag ventilerade min oro inför denna nya kontakt och vad jag ska säga till henne. Jag fick några tips och fasta punkter att hålla mig kring. Vi ska även prata mer om det nästa vecka om jag behöver det (vilket jag bedömer som mycket sannolikt). Och så började vi skriva en vidmakthållandeplan, som jag ska kunna ha som stöd för att hantera mitt mående framöver. ❤
På förmiddagen gick jag till frisören och blev rosa och fin i håret (vilket ni kanske gissade när ni såg bilden i början av inlägget 😉). Det var lika trevligt som vanligt och vi hade massor att prata om. Det är så skönt att jag blivit så väl bekant med min frisör under de här fyra åren och känner mig så bekväm med henne. 😊 Apropå det så valde hon medvetet regnbågsfärgad folie när hon skulle skydda min ljusa slinga från den rosa färgen... ☺🏳️🌈
Min frisör skulle sluta tidigt idag, så jag var hennes sista kund för dagen. Och eftersom hon inte hade någon kund efter mig, och eftersom jag skulle till teatern ikväll, frågade hon mig om jag ville att hon gjorde en håruppsättning på mig. Och det ville jag såklart. 😍 Det mest avancerade jag brukar göra med mitt hår är liksom att platta det - någon uppsättning har jag överhuvudtaget inte haft sedan studentbalen 2006...så det här kändes ju jättespännande. Och det blev verkligen helt sagolikt vackert... 😍😍😍
Alltså...wow! 😍😍😍 Och hon tog inte ens betalt för det - det fick visst ingå i mitt ordinarie pris. Verkligen supersnällt och generöst. 💖 Och jag har känt mig som en prinsessa hela eftermiddagen och kvällen. 😊
Kvällen har jag som sagt tillbringat på teatern. Ikväll var första gången sedan coronanedstängningen i mars som de öppnade upp någon verksamhet för publik. Det var en temakväll om 11 september med vernissage, panelsamtal och publikrepetition av höstens musikal Come From Away. Det var slutsålt (vilket ju under rådande omständigheter innebär 50 personer) och jag var sannolikt en av de allra första att köpa biljett när biljettbokningen öppnade i augusti.
Höstens musikal verkar bli något helt fantastiskt. 😍
När jag satt i foajén passerade teaterns kommunikatör förbi och sa "Hej Malin!" och log emot mig. Det gjorde mig glad. 😊
Som en coronaåtgärd har toaletterna blivit könsneutrala. 👍 Bra initiativ - synd att det skulle krävas en pandemi för att det skulle bli av dock. Jag kan bara hoppas att det blir permanent - jag har aldrig fattat grejen med könssegregerade toaletter, och för transpersoner och icke-binära måste det ju vara väldigt besvärligt...
En annan coronaåtgärd var att publiken bara fick sitta på de stolar i salongen som hade en sådan här gul huva. Det var fyra tomma stolar mellan varje anvisad plats, så vi var väl utspridda. 👍 Ångestmässigt kändes det ju ganska skönt att inte ha främmande människor så tätt inpå, men samtidigt kändes det lite märkligt. Vi var som små öar, 50 personer som satt utspridda i salongen - inte ens personer som var i sällskap fick sitta bredvid varandra.
Taket och kristallkronan i salongen har fräschats upp sedan jag såg dem sist. 👍
Kvällen inleddes med ett intressant, tankeväckande och gåshudsframkallande panelsamtal om 11 september-attacken. Ett ögonvittne, en journalist och en professor hade teaterns kommunikatör med sig på scenen och det blev en väldigt givande och fin minnes- och reflektionsstund som jag önskar att fler hade fått ta del av.
Vi fick se ett par scener från höstens musikal och jag blev helt hänförd. För er som inte känner till Come From Away så handlar den om ett litet samhälle i Kanada på vars flygplats 38 stycken omdirigerade flygplan fick landa den 12 september efter att USA stängt sitt luftrum. Över en natt blev det plötsligt nästan dubbelt så många människor i den lilla staden som innan. Och lokalborna öppnade sina hjärtan och sina hem för de strandsatta resenärerna från världens alla hörn. Och denna fina historia har blivit till en (vad det verkar) helt magisk och tämligen angelägen musikal som snart kommer ha Norden-premiär. Och nu har jag alltså fått beskåda den allra första repetitionen inför publik. Det känns stort. ❤
Herregud, vad jag har saknat min älskade teater! 😭 Jag insåg nog inte till fullo HUR mycket förrän jag väl var där, även om jag kastat suktande blickar mot byggnaden varje gång jag passerat den under det gångna halvåret. Bara att höra ringningen och se dörrarna till salongen stängas...det var helt magiskt! 😍 Och på hemvägen fällde jag faktiskt några lyckotårar. Att gråta är ju mitt naturliga sätt att uttrycka allehanda känslor...och här fanns det MYCKET känslor. ❤
Det stora projektet efter hemkomsten var att lokalisera och avlägsna sisådär tre kilo hårnålar. Jag skrattade högt åt hur det fick mig att se ut som ett penntroll, samtidigt som jag sände imponerade tankar till personer som faktiskt håller på med sådana här saker regelbundet.
Jag hoppas och tror att detta var alla. 😉
Nu är det långt efter läggdags, så nu ska jag SOVA. 😴 Hoppas att ni haft en lika fin dag som jag har haft. ❤
Kommentarer
Trackback
