"Nu är du som en studsboll igen", konstaterade syrran när jag pratade med henne i telefon på väg hem från jobbet idag. Det är hennes ord på det förälskelseliknande tillstånd jag befann mig i under en stor del av september och som nu (förhoppningsvis) verkar komma tillbaka efter ett par veckors nedstämdhet. ❤

Det har varit en mycket bra dag idag. 👍 Dels upptäckte jag att det gjorts flera avbokningar av biljetter till Come From Away...vilket innebar att den slutsålda musikalen inte alls var slutsåld längre - vilket ledde till att jag snart satt med biljetter till ytterligare fyra föreställningar. Hurra!!! Fattar ni den totala lyckan?! 😍😍😍 Jag har gått och nynnat på soundtracket större delen av dagen idag och kan knappt vänta till mitt nästa teaterbesök. 💖

Och dels har jag haft mitt första samtal med psykologen på Mindler. Det var något jag var fruktansvärt nervös inför - jag kunde inte sova igår kväll och jag hade massivt ångestpåslag både innan och under samtalet. 😵 Men det gick bra. Hon känns väldigt snäll och kompetent, och jag tror att vi kommer kunna jobba bra tillsammans. Det här första samtalet var mest som en introduktion, där hon berättade om Mindler och jag berättade en snabbversion av min historia och min tillvaro. Det är det jobbigaste med att börja en ny psykologkontakt - att behöva dra sitt livs historia...vilket jag fått göra om och om igen för X antal samtalskontakter genom åren. Men det kändes okej ändå. Efter 25 minuter (längre är inte de där samtalen tyvärr, och för mig som är van vid 45 minuter känns det väldigt kort 😕) rundade hon av med att boka in fyra nya samtal framöver, med start om tre veckor då hon är fullbokad fram till dess.

Det var med en smått euforisk känsla jag sa hej då till henne. Jag kände mig lättad över att detta första samtal var avklarat, stolt över att jag faktiskt klarat av det, glad över att psykologen verkar så vettig, och hoppfull inför vår fortsatta kontakt. 😊