Jag är fortsatt labil. Det här har pågått i nästan två veckor nu. 😔 Jag är inte totalt deprimerad, men jag mår inte precis bra heller. Och det pendlar så jävla mycket, ena stunden gråter jag och tycker att allt är hemskt och nästa stund sjunger jag och tycker att det är helt okej. Jag hänger inte ens själv med i alla svängningar, men försöker hålla skenet uppe utåt så gott det går (och det går väl sådär). Jag är sjukt känslig just nu (även i förhållande till mitt känsliga normaltillstånd) och reagerar starkt på det mesta. 😕 Jag är rädd för att jag ska bli allvarligt deprimerad, det vill jag verkligen inte.

 

I tisdags kväll var jag och tränade med min bågskyttekompis, och då dök även min mentor och hans fru samt två andra personer upp. Så vi var totalt sex personer i lokalen - så många har vi inte varit samtidigt sedan coronahelvetet bröt ut i våras. 🏹 Det kändes både märkligt, roligt, begränsande och utvecklande. Jag är ju van vid att vi är två eller max tre personer där, vilket känns mer avslappnat än när vi är många. Men jag har ju inte fått någon ordentlig coachning sedan i våras, och sedan dess har jag tydligen lagt mig till med en knasig handledshållning på båghanden, vilket min mentor såg direkt i tisdags och korrigerade. Och det gick ju mycket bättre när jag började hålla rätt igen. 👍

 

I onsdags kväll träffade jag Pride-familjen för middag och årsmöte. 🏳️‍🌈 Det var trevligt som vanligt, men jag fick ett besked som jag inte var beredd på och som triggade igång min ångest. Så jag grät en stund i sängen på kvällen och tänkte nästan ta en Imovane för att fly från de jobbiga känslorna...men det gjorde jag inte, utan lyckades faktiskt somna ändå efter ett tag.

 

Imorse grät jag igen. Jag öppnade upp min vidmakthållandeplan för att göra min terapiläxa, att fylla i vilka åtgärder jag behöver vidta när jag mår dåligt för att må bättre igen. Men jag kom inte på NÅGONTING. Vilket jag antagligen borde kunna göra. Så då kände jag mig dålig och blev ledsen. 😔

 

Jag skulle ha samtal med psykologen klockan nio, men 40 minuter innan ringde det en tjej från mottagningen och meddelade att psykologen blivit sjuk. Så det blev inget av med det. Vilket kanske är bra, eftersom jag inte lyckats göra min läxa - men även dåligt, eftersom jag känner att jag behöver lite stöd just nu.

 

På tisdag ska jag ha mitt första samtal med min nya psykolog, via Mindler. Vet inte riktigt om jag är i skick att inleda en ny kontakt just nu, i synnerhet inte med tanke på att vi ska fokusera på min sociala fobi och inte på min nedstämdhet...vilket jag har svårt för när jag är nedstämd. 😕

 

Hm. Nu ska jag i alla fall försöka göra någonting vettigt av den här dagen. Hittills har jag tvättat två maskiner samt ÄNTLIGEN dekorerat färdigt min Ica Stammis-kundkorg vilket jag hållit på med i sju evigheter...

 

Jag är sjukt nöjd med resultatet. Det blev väldigt...Malin. ☺💖

 

Nu ska jag försöka att även orka ta tag i att slutföra projektet att måla om kryddhyllan - något jag också hållit på med i sju evigheter...