Nu Ă€r det PRIDE!!! đłïžâđ
Â
Nu, mina vĂ€nner, Ă€r vi Ă€ntligen igĂ„ng med Ă„rets EAST PRIDE!!! đłïžâđ Digitalt sĂ„klart, med anledning av coronaelĂ€ndet. Men det kĂ€nns Ă€ndĂ„ vĂ€ldigt stort och peppigt och fint. Idag har vi redan hunnit posta flera videor i sociala medier (Facebook och Instagram), vilket vi kommer fortsĂ€tta med under hela Pride-veckan som hĂ„ller pĂ„ Ă€nda till min födelsedag nĂ€sta lördag. Den största hĂ€ndelsen Ă€ger rum imorgon kl. 12, dĂ„ vi kommer ha en livesĂ€ndning med massor av spĂ€nnande innehĂ„ll. Eller, vi och vi - jag Ă€r som vanligt en bakgrundsfigur som inte figurerar i de utĂ„triktade sammanhangen, men ni kommer att fĂ„ se nĂ„gra av mina Pride-vĂ€nner i alla fall. â€ïžđ§ĄđđđđÂ
Â
IgĂ„r kvĂ€ll kĂ€nde jag mig ganska vemodig, ledsen och Ă„ngestfylld. đ Jag fick en massa dumma tankar om att jag inte Ă€r önskvĂ€rd eller behövd vare sig pĂ„ jobbet eller i Pride-familjen (vilket jag egentligen vet inte Ă€r sant men som kĂ€ndes vĂ€ldigt sant i det tillstĂ„ndet). Idag ser jag mer ljust pĂ„ min plats i tillvaron. Jag behövs och jag gör bra saker. đ Idag uppstod en panikartad situation inför morgondagens livesĂ€ndning, och jag insĂ„g att JAG behövde RINGA(!) ett telefonsamtal för att lösa den - och det gjorde jag. Det var lĂ€skigt, men jag höll mig skenbart lugn och lyckades reda ut situationen. Och jag fick beröm av övriga Pride-familjen efterĂ„t. Heja mig! đđđÂ
Â
Vad kommer jag göra imorgon dĂ„? Jo, jag kommer faktiskt vara barnvakt. Efter flera dagars Ă„ngestfylld betĂ€nketid och velande fram och tillbaka skrev jag till barnets mamma att jag kan stĂ€lla upp. Hon har sedan dess dubbelkollat med mig flera gĂ„nger att det verkligen Ă€r okej, och visst kĂ€nner jag mig fullkomligt skrĂ€ckslagen inför att ge mig ut pĂ„ okĂ€nd mark pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet, men samtidigt kĂ€nns det bra och roligt. Och det kommer vara en till tjej frĂ„n Pride-familjen nĂ€rvarande nĂ€stan hela tiden, sĂ„ jag kommer inte ha HELA ansvaret för barnets vĂ€l och ve under de dĂ€r fem timmarna det handlar om, vilket verkligen Ă€r en lĂ€ttnad. NĂ€sta gĂ„ng (om det blir en nĂ€sta gĂ„ng) kanske jag klarar det sjĂ€lv, men sĂ„hĂ€r första gĂ„ngen kĂ€nns det tryggt att vara tvĂ„ vuxna. đÂ
Â
Â
Rosa och fin i hĂ„ret har jag ocksĂ„ blivit under veckan. Vilket ju tydligen Ă€r det som frĂ€mst gör mig till en perfekt barnvakt för barnet ifrĂ„ga. đ Jag hade jĂ€ttetrevligt hos frisören, precis som vanligt, och jag Ă€r sĂ„ tacksam över att ha hittat en frisör som bĂ„de Ă€r skicklig och seriös i sin yrkesutövning, rolig och vettig att prata med och som fĂ„r mig att kĂ€nna mig lugn och avslappnad. Sedan snart fyra Ă„r tillbaka Ă€r min frisörskrĂ€ck ett minne blott och frisörbesök Ă€r inte lĂ€ngre ett nödvĂ€ndigt ont (vilket det varit Ă€nda sedan jag flyttade hemifrĂ„n som nittonĂ„ring sisĂ„dĂ€r 40 mil och följaktligen slutade gĂ„ till samma frisör som mamma) utan nĂ„got som jag faktiskt ser fram emot och njuter av. đÂ
Â
Och nu ser jag fram emot morgondagen. Först barnvaktandet och sedan hĂ€ng i parken med Pride-familjen (med lite lagom coronaavstĂ„nd) sĂ„ lĂ€nge vi stĂ„r ut med att sitta ute i kylan. HAPPY PRIDE!!! â€ïžđ§ĄđđđđÂ
Â
Kommentarer
Trackback