Kvart i elva idag fick jag ett alldeles underbart mejl. Ett erbjudande om förköpsbiljetter till Taylors konsert i Norge i sommar! 😍😍😍 Med darrande händer och stigande hysteri skyndade jag mig att utnyttja detta erbjudande. Klockan elva skulle jag prata med psykologen, och vid det laget satt jag med en orderbekräftelse på två biljetter till arenans främre sektion, fortfarande med darrande händer och nu även med tårar i ögonen och ett lyckligt leende i hela ansiktet. Det blev en smått euforisk start på terapisamtalet. 😉 

 

 

Sedan ägnade vi större delen av samtalet åt att dissekera det som hände förra veckan som gjorde mig så himla ledsen. Jag fick lite olika strategier för att inte fastna i grubbel och ältande: sätta på en favoritlåt, sjunga med till den (i huvudet) och fokusera helt på den, kanske lyssna på en låt till, fokusera på något (på jobbet) som kräver mitt fulla fokus och först därefter försöka problemlösa det som triggat igång ångestreaktionen. Jag ska öva på att vara kvar i reaktionen och inte försöka fly från känslorna, bara låta dem vara där, och beskriva känslorna för mig själv utan att lägga någon dömande värdering i dem. 

 

Efter lunch såg jag att jag hade två missade samtal från Cirkus Psyk. Jag försökte ringa upp, men kom bara till en röstbrevlåda hos någon sjuksköterska. Men de ringer väl upp igen. Skönt att det verkar vara på gång att jag ska få en läkarkontakt inom psykiatrin som kan överta ansvaret för min psykofarmaka från vårdcentralen. Lite nervös är jag dock, jag vet ju inte om det kommer bli bättre eller sämre än vad det är nu...