Ett första försök att ta mig ur studienarkomanin
I torsdags kom antagningsbeskedet till höstterminen och det föranledde förstås en inre kris hos mig. 😱 Jag har ju sedan länge bestämt mig för att ta ett studieuppehåll nu efter tolv års högskolestudier, det är verkligen välbehövligt och efterlängtat...jag har dock ändå sökt kurser till hösten (jag kunde inte låta bli!) men intalat mig själv att jag ska tacka nej när antagningsbeskedet kommer. Men så kom det alltså nu i torsdags - och jag blev antagen till kandidatkursen i genusvetenskap! Och krisen var ett faktum...
Det tog flera timmar och mycket stöd från syrran innan jag framåt kvällen slutligen bockade i "Nej" på samtliga kurser och skickade in mitt antagningssvar. Syrran stod bredvid mig när jag genomförde denna kvalfyllda process och sa en massa kloka saker om hur bra det kommer bli, hur mycket tid och ork jag kommer få över till annat och så vidare. När det automatiska svarsmejlet från Antagning.se kom någon sekund senare flippade jag ur totalt...
Jag har aldrig fått ett mejl som är formulerat på det sättet förut - för jag har aldrig tackat nej till samtliga kurser jag sökt förut! 😱 Det känns jätteläskigt och hemskt och jobbigt, samtidigt som det även är lite av en befrielse. Senare på kvällen gick jag en liten nätkurs om beroenden och hur de fungerar - det kändes som en adekvat sysselsättning i det läget. 😉 Nu ska jag "bara" försöka låta den 26 juli passera utan att ändra mina "Nej"-svar...wish me luck!!
Kommentarer
Trackback
