Övning 1:

En uppdaterad version av den gångna veckans övning. Jag ska ägna tre minuter varje kväll åt att ha fokus utåt.

Övning 2:

Jag ska välja någon negativ tanke jag har och säga den högt i snabbt tempo om och om igen. Jag ska ägna cirka 45 sekunder åt varje tanke per kväll.

Övning 3:

Påminner om övning 2, men istället för att säga tankarna högt ska jag sjunga dem till någon glättig melodi, typ "Nu är det jul igen", under cirka en minut.

Övning 4:

Jag ska skriva knasiga meningar som inkluderar de negativa tankarna. Typ att det kommer en rymdvarelse och säger de där sakerna till mig.

Allt detta går ut på att avdramatisera mina negativa tankar så att jag inte ska vara så rädd för dem och ta dem för absoluta sanningar utan se dem som just tankar.

Vi pratade om lite jobbiga saker också, så även denna vecka slutade samtalet med att jag satt och grät. Psykologen sa att det inte gör någonting, att jag inte ska känna mig dum eller dålig och döma mig själv så hårt för detta (vilket jag gör). Hon hävdar att jag gör framsteg. Jag hoppas att hon har rätt.

När jag kom till kontoret framåt lunch ringde jag för att boka fler tider. Men det var inte den personen vars direktnummer jag ringde på som svarade, så jag blev lite ställd men rabblade ändå upp min lilla inövade ramsa och hon hjälpte mig att boka tider. Så nu har jag säkrat mina psykologtider ända fram till påsk. Känner mig duktig som ringde faktiskt, men förnärmad över det opsykologiska i att det är det enda sättet att boka tider på...jag skulle såklart ha föredragit att boka på nätet.

Har känt mig skör hela eftermiddagen, men det har sakta men säkert blivit lite bättre. Nu är jag mest trött.