Vändningen kom igår kväll, yogapasset jag genomförde gjorde säkert sitt till. Jag är på väg upp ur svackan nu, vågar jag nästan påstå. Har haft några mörka stunder även idag, men de har inte tagit över helt. Och jag börjar känna att det nog finns hopp om livet. Inte så att jag skuttar runt och kvittrar precis, men jag befinner mig inte längre nere på den mörkaste botten.