Jag har ägnat de senaste kvällarna åt att läsa om den första Twilight-boken, jag har hunnit lite mer än halvvägs och känner mig lite smått beklämd. Jag vet inte om det beror på att jag blivit äldre och mer förståndig (det är ett antal år sedan sist), eller om det bara är mitt nuvarande sinnestillstånd som gör att jag inte förmår att uppskatta saker och ting just nu...men faaan, vad creepy och dominant Edward är och vad sjukt undergiven och självutplånande Bella är i deras relation! Många feminister har påtalat detta tidigare, och jag har gått in i kommentarsfält och FÖRSVARAT och bortförklarat allt snedvridet som händer i den där historien. Så...antagligen är min nya inställning ett tecken på någon slags mognad. Jag vill i alla fall hellre tro det än att jag är på väg in i mörkret på allvar.