Kati Morton publicerade nyligen en ny video om social fobi, denna gång med fokus på hur en skaffar vänner när en har social fobi. Jag tyckte att den var riktigt bra, så kolla gärna igenom den. Hennes första tips är faktiskt precis en av de saker jag har i terapiläxa för närvarande, att titta på främlingar jag möter. De nya nivåer hon presenterar senare i videon, som att kombinera ögonkontakten med ett leende och till slut även komma med någon kommentar som "god morgon" eller liknande ger mig andningssvårigheter bara jag tänker på det, men jag antar att detta är mer avancerade steg som jag inte behöver fundera på i nuläget (om ens någonsin, det känns som ett ganska osvenskt, tämligen amerikanskt beteende att hålla på och hälsa på främlingar så det kanske jag slipper). 

 

Att möta nya människor genom gemensamma aktiviteter är ett riktigt bra tips, tycker jag. Jag har lärt känna en hel del människor genom både jobbet, Pride-familjen och F!. Och det är lättare att veta vad en ska prata om när en samlas kring ett gemensamt projekt på det viset och ägnar sig åt samma saker och har liknande intressen. 

 

Tipset "thought stopping" fick mig att le igenkännande. För ja, jag överanalyserar som fan efter varje samtal jag haft med personer jag inte känner mig hundra procent trygg med (alltså de flesta människor). Jag tänker på allt jag sa, hur det kan ha tolkats, vad jag borde ha sagt istället och så vidare... Katis tips här är att börja tänka på något lyckligt favoritminne en har och gå in helt i det, vilket också är en läxa jag fått från min psykolog att skriva ner så att jag kan plocka fram det när jag får ångest. 

 

Att tacka ja till sociala tillställningar oftare är också ett av tipsen som jag tycker är riktigt bra. Och jag känner mig stolt över att jag gjorde just det igår, dels att jag gick på talkshowen som jag tänkt och dels att jag tackade ja när en tjej i Pride-familjen efteråt frågade om vi ville hänga med hem till henne en stund. (Att jag legat och sovit större delen av dagen idag av ren utmattning efter all denna sociala exponering är en annan sak...) 

 

Några av tipsen är jag lite mer skeptisk till, som att ta med sig någon en känner sig trygg med när en ska göra något läskigt och att i förväg repetera vad en ska säga i en viss situation, och anledningen till att jag är skeptisk till sådant är att det mer har karaktären av säkerhetsbeteenden än någonting som på sikt kan bidra till att minska ångesten. Båda tipsen är sådant jag själv ägnar mig åt (väldigt mycket!) för att det känns tryggt, men det är en kortsiktig ångestdämpare som känns bra i stunden men som på lång sikt har motsatt effekt då ångesten inför dylika situationer bibehålls och en känner att en behöver fortsätta använda dessa säkerhetsbeteenden.