Det har varit en lång och intensiv dag idag. Nu ligger jag nedbäddad i en hotellsäng i Stockholm och känner mig helt dränerad på energi. 😴

Jag har sett fram emot att åka till Stockholm och gå på kurs, men jag var inte riktigt mentalt inställd på att det skulle bli redan nu - även om datumen varit bestämda länge har det liksom känts som att det är någonting jag ska göra "senare", inte redan nu. Så jag var himla nervös imorse och kände inte alls för att åka...

Men väl på plats i kurslokalen kändes det bra. Jag insåg ganska snart att samtliga personer i lokalen (31 kursdeltagare och 2 lärare) var tämligen blå personligheter vilket fick mig att känna mig väldigt hemtam och bekväm. Vi var av samma virke. Stillsamma människor som intog sina platser och började bläddra i kursmaterialet utan att ägna övriga personer i rummet särskilt mycket uppmärksamhet. Passar mig alldeles utmärkt. 😊

Vad som däremot inte passar mig överhuvudtaget var när lärarna sa att innan vi drog igång med teorin så ville de gärna veta vilka vi var, var vi kom ifrån och vad vi hade för relation till ämnet som kursen skulle behandla. 😵 Medan de första personerna presenterade sig satt jag och mätte avståndet till dörren med blicken. När det började närma sig min tur harklade jag mig gång på gång (vilket jag hörde ovanligt många andra också göra - det var nog ingen i sällskapet som kände sig särskilt bekväm med detta moment). Och jag lyckades faktiskt haspla ur mig några vettiga meningar. 👏

I matsalen blev jag faktiskt helt överrumplad. Dagens rätt var både vegetarisk(!) och allergivänlig(!), så den enda specialkost jag behövde få var en skål med sallad (för den som hörde till innehöll typ sockerärtor). Och killen som satt bredvid mig var vegan, så han fick betydligt mer specialanpassad mat än jag. Det kändes lite konstigt faktiskt, men på ett bra sätt. Sådant här får mig att älska Stockholm. 💖

Framåt slutet av kursdagen var all min energi slut. 😴 Den sista övningsuppgiften klarade jag inte av att göra överhuvudtaget, jag var så överstimulerad att jag inte ens förstod hur jag skulle börja uträkningen. Jag började faktiskt nästan gråta. 😵😱 Skönt att vi gick gå "hem" efter det...

Jag var trött som fan och kissnödig och hade brutit en nagel, så egentligen ville jag bara ta mig till hotellet och kollapsa. Men en vistelse i huvudstaden är inte komplett utan ett besök i Kawaii-butiken, så jag samlade mina sista krafter och stapplade iväg dit. Jag gick några varv och överväldigades av alla fina saker, innan jag till slut bestämde mig för ett par underbara regnbågsörhängen...

Sedan letade jag upp ett apotek för att hämta ut mer Imovane. Men då fick jag det jävliga beskedet att inget apotek har Imovane inne och att det inte finns någon information om när eller ens OM det kommer komma in mer, de är bara mystiskt borta och ingen vet varför. 😱😱😱 Helt jävla sjukt. (Är detta ett tecken från högre makter att jag ska ta tag i mitt tablett(miss)bruk kanske? 🤔) Så jag fick ta ett paket Zopiklon istället, vilket jag avskyr eftersom de tabletterna smular sönder i munnen och smakar fan. 😱 Men kvinnan på apoteket var jättesnäll och tipsade mig om att jag kunde dricka lite innan jag tog tabletten för att få den att glida ner lättare och även ta den tillsammans med typ äppelmos eller yoghurt istället för bara vatten för att minimera risken för äcklig smak. 👍

Mitt hotellrum är jättefint men inte särskilt mysigt. Det är grått och typ fyra meter i takhöjd. Jag kan inte låta bli att längta efter det personliga lilla rummet med kakelugnen i Vadstena...men detta är Stockholm och det funkar ju att sova i en natt.

Dessutom är jag så djävulskt trött att jag förmodligen inte kommer vara vaken mycket längre till. Jag kanske inte ens behöver sömntablett...