Jag avslutade mitt Harry Potter-läsmaraton ikväll genom att läsa klart den sista boken. Tror att det är tredje gången jag läser hela serien faktiskt. Och det hände något riktigt magiskt ikväll - medan jag höll på och läste ett kapitel där döden var starkt närvarande fick jag plötsligt syn på ett vitt morrhår som stack ut mellan sidorna. Mitt älskade hjärtegull...hon måste ha strukit sig mot boken någon gång, kanske medan jag läste den förra gången för X antal år sedan. Det fick mig att känna hennes närvaro så tydligt och jag blev verkligen rörd. Jag älskar dig.