Juli. Tanken var att jag skulle vara kattvakt hela den här månaden. Jag lovade det redan i december, och sedan har jag försökt förbereda mig mentalt inför det hela våren. Att ha en annan katt boende här, höra en annan katts tassar mot parkettgolvet, känna värmen av en annan katt intill mig i sängen, se lägenheten fyllas av hår från en annan katt... Jag har känt både ångest och längtan inför det. Och ju mer det närmade sig, desto mer framträdande blev ångesten framför längtan. Men i maj fick jag veta att det inte blir något av med mitt kattvaktande, att katten ifråga fått ett nytt permanent hem och inte behöver bo hos mig i sommar. Jag blev både besviken och lättad. Det kändes förstås lite snopet att det inte blev någonting av det som jag gått och förberett mig för i flera månader. Men mest blev jag lättad. För jag är verkligen inte redo att ta emot en annan katt i mitt hem.