The Worrying Kind -

Typ frisk igen

Jag mår bättre nu. Både fysiskt och psykiskt. Var tillbaka på jobbet igår (även om jag förmodligen borde ha väntat till idag, kände mig rysligt eländig när jag satt framför min dator igår). Kände att jag inte kunde vara borta längre, det finns sjukt mycket att göra och det känns som om jag har varit borta i evigheter. Och när jag öppnade jobbmejlen igår morse brakade stresshelvetet löst och jag kände hur jag blev fly förbannad på alla människor som störde mig. Så jag avvaktade lite med att svara tills jag varvat ner en aning.

Sedan vände humöret, konstigt nog. Både igår och idag har jag varit tokstressad och helt sönder av trötthet framåt slutet av arbetsdagen, men ändå kvittrar jag som en fågel och är allmänt trevlig och tillmötesgående. Visst känner jag bävan inför vårens högsäsong (som vi redan känner av) men på något sätt håller jag mig någorlunda samlad och lugn och försöker att arbeta metodiskt. Och jag trivs. Det känns bra att vara tillbaka bland kollegorna igen och de uttrycker även positiva känslor över att ha mig där igen. 😊

Igår eftermiddag hade jag bokslutsgenomgång med en kund. Och när chefen efteråt frågade om det hade gått bra svarade jag "Jaa...?" med ett tonfall som uttryckte undran över varför det INTE skulle ha gått bra. Och sedan slog det mig hur otroligt långt jag kommit sedan jag började jobba för sex år sedan. Tänk att jag numera kan hålla bokslutsgenomgångar ensam med kunder utan att ens reflektera över vilken enastående prestation det är och att det fanns en tid när jag aldrig skulle ha klarat av det. Inte förberedde jag mig särskilt noga inför gårdagens möte heller, jag satt och jobbade med annat ända tills kunden ringde på dörren - förr skulle jag ha gått och nojat och repeterat för mig själv i flera timmar i förväg.

Men jag ska väl inte dra för stora växlar av det kanske. Jag vet ju att det pendlar som fan vad jag klarar av och inte klarar av, det beror på dagsform och mående i övrigt och en massa andra saker...men på det stora hela går det nog framåt faktiskt. 👍

Imorse åt chefen och jag hotellfrukost. Det kändes himla skumt att äta hotellfrukost i ens egen stad, det är ju sådant en gör när en är bortrest, inte när en har vaknat upp i sin egen säng hemma. Men vi skulle på en föreläsning på hotellet på morgonen och då ingick det frukostbuffé innan. Och det var lika gott som på semester. 😜

Dessförinnan var morgonen dock rätt miserabel. När jag kissade första gången på morgonen var det rödbrunt, och ända sedan dess har det gjort jätteont varje gång jag kissat. Urinvägsinfektion? Jag vet inte, men att någonting inte står rätt till är ju tydligt. 🤔

Jag berättade för kollegorna idag att det var ett år sedan kissen dog i lördags. Jag hade inte tänkt säga något först, för jag var inte säker på hur förstående de skulle vara (och mitt kvittriga humör kommer garanterat försvinna om någon osmidigt kläcker ur sig att jag kanske borde skaffa en ny katt). Men de var mycket förstående. Och de frågade om det var av fysiska eller psykiska skäl som jag varit hemma sista tiden. Nu var det ju fysiska skäl, men det kändes fint att höra dem uttrycka förståelse för möjligheten att själen också kan behöva vara hemma och vårdas, inte bara kroppen. ❤

Tokaido. Ett supermysigt japanskt spel som jag fick av syrran i julklapp. Vi spelade det i lördags för att göra något harmoniskt på ettårsdagen av kissens insomnande. ❤

Jag läste Bröderna Lejonhjärta i helgen. Trösteboken framför andra.

Mitt finaste bokmärke. Inte för bilden (även om den är söt) utan för de små bitmärkena efter kissens små tänder. ❤

I hotellfoajén imorse.

07 Februari 2018, kl 21:21

Permalink

Kommentarer

Anonym

Lämna urinprov på vårdcentral så snart som möjligt. Obehandlad uvi kan leda till njurbäckeninflammation, vilket kan bli allvarligt och dessutom göra jäkligt ont. Ta hand om dig!

2018-02-08 @ 17:43:15