Igår förmiddag kom praktikanten in i mitt rum och sa att en kollega lovat att jag skulle ställa upp på en intervju om hur det går till att upprätta bokslut. Jag hade ingen aning om detta löfte och fick sådan jävla panik. Först fick jag inte fram ett ord, jag kunde verkligen inte säga någonting alls om det jag ägnar mig åt hela dagarna på jobbet. Praktikanten hämtade block och penna och jag började lite stapplande berätta. Sedan avbröts vi av förmiddagsfikat och efter det läxade jag upp min kollega (som inte tänkte på att sådana där överraskningar är himla obehagliga för mig) och sedan sköt jag upp resten av intervjun till efter lunch. Inte för att det gick särskilt mycket bättre då, men jag var åtminstone mer mentalt förberedd. Jag tror inte att praktikanten förstod så mycket av det hela, men han fyllde åtminstone några sidor i sitt kollegieblock och fick en trave dokument av mig att studera. Och kollegan som försatt mig i denna situation uttryckte stor tacksamhet mot mig vid arbetsdagens slut.