Igår kväll hade jag en klump i magen. Det kändes som slutet av sommarlovet när jag var yngre och var jättenervös för att börja skolan igen. Och idag började jag jobba igen efter semestern. Det gick bättre än väntat, även om jag var nära att bryta ihop vid ett tillfälle. På mitt skrivbord väntade ett berg av papper och att öppna mejlprogrammet var som ett detonera en bomb. Det tog nästan hela dagen att komma i fas igen och känna att jag hade någorlunda kontroll på läget. 

 

Vid lunchtid fick jag ett mejl från bågskytteklubben här i stan. Jag mejlade dem förra veckan (det stod att en skulle ringa men jag letade såklart reda på en mejladress istället) och nu fick jag svar att jag kunde få komma och prova redan ikväll...och ombads ringa för att ge besked. Min första instinkt var att svara via mejl, men eftersom jag redan hade nonchalerat deras önskemål om kontaktsätt en gång kändes det dåligt att göra det igen. Så jag ringde faktiskt! Och sa att jag gärna ville komma och prova på ikväll. 

 

Jag var väldigt nervös och var såklart på plats typ 45 minuter före utsatt tid. Efter sisådär en halvtimme dök instruktören upp och vi gick in i lokalen tillsammans för att vänta på de två andra personerna som också ville prova på. Jag fick nästan panik när jag såg pilbågarna (de var jättestora!) och måltavlorna (de var jättesmå!), tänkte att jag aldrig skulle klara av att genomföra detta, speciellt inte inför publik. Och paniken steg medan instruktören gick igenom alla tusen saker en måste tänka på och jag glömde omedelbart bort minst hälften. 

 

Det var lite läskigt att skjuta i början och det var inte alla pilar som träffade tavlan (några studsade till och med tillbaka till mig). Men det var jätteroligt! Vi höll på och sköt i typ en och en halv timme och många av mina pilar hamnade inom det gula området (mitten). Jag fick förstås prestationsångest när jag tittade på hur de andras pilar hamnade, men jag försökte att fokusera på min egen tavla och mina egna pilar. Överlag gick det bättre och bättre, även om en del pilar hamnade ute i periferin även framåt slutet. Efter ett tag backade vi några meter, vilket jag trodde skulle göra det jättesvårt, men det gick nästan lika bra då också - och det var nästan roligare för då hann en faktiskt SE pilarna lite i luften innan de träffade tavlan. 

 

Efteråt anmälde jag mitt intresse för att delta i en eventuell bågskytteskola framöver. Jag flinade hela vägen hem och nynnade på olika Hunger Games-låtar i duschen och kände mig mycket nöjd med mig själv.