Miserabel dag
Idag är det internationella dagen mot våld mot kvinnor. Jag hade tänkt delta i en feministisk manifestation i centrum i eftermiddags. Jag hade uppgett "Kommer" i Facebook-eventet och skrivit in det i alla mina kalendrar och berättat för både familj och kollegor att jag skulle dit. Och jag gick dit, var där i mycket god tid. Men när jag stått och frusit i nästan en halvtimme och arrangörerna började samlas ett tjugotal meter ifrån mig så vågade jag inte gå fram till dem. De var väl runt tio stycken och alla verkade känna varandra och stod i en klunga och pratade och fixade med banderoller och facklor. Och jag vågade inte gå fram. Jag vågade bara inte. Så jag gick hem, innan manifestationen ens hunnit börja, och grät över mitt nederlag. 😔
Känner mig fortfarande deppig. Försöker glädja mig åt att jag åtminstone vågade gå på stan och shoppa lite tidigare idag, trots att det var både lönehelg och Black Weekend. Det var fruktansvärt, jag hade fullt ångestpåslag hela tiden och ville bara gå hem igen. 😨 Men inne på New Yorker spelade de en av Taylors nya låtar, så där kände jag mig så pass peppad att jag köpte en rosalila kappa jag gått och tittat på ett tag och en rosa hoodie med enhörningshorn och öron på luvan. 🦄
Men nej...det är ändå en bedrövlig dag. Fan också.
Kommentarer
Trackback
