När jag stod och väntade på bussen imorse kom det fram en ung kvinna och frågade försynt på knagglig svenska om jag kunde hjälpa henne. Hon skulle till ett ställe, men kunde inte hitta dit. I handen höll hon ett papper från Migrationsverket, jag läste inte så noga men förstod att hon blivit kallad dit för att få höra deras beslut i hennes ärende. Och jag försökte förklara och gestikulera hur hon skulle gå (jag är askass på vägbeskrivningar) och sedan stod jag och såg efter henne med en klump i magen. Hon väckte liksom beskyddarinstinkter hos mig. Hon verkade så spröd och försynt och allvarlig. Jag ville bara ta hand om henne! Jag hoppas att hon får ett positivt besked. Det hoppas jag verkligen. ❤