Det är inte riktigt lika nattsvart idag (även om jag haft mina moments of despair även idag). Håret har blivit ljusare (jag har varit hos frisören) och solen har skinit. Jag har fått mycket förstående och omtänksam feedback från psykologen angående min totala låsning i KBT-behandlingen. Två personer har sagt till mig idag att jag kanske borde tänka på att skaffa en ny katt, vilket gjort mig himla upprörd (men mer åt hållet suck-vad-du-inte-fattar-någonting än din-jävel-jag-vill-fan-slå-ner-dig). Vid minsta motgång på jobbet har tårarna börjat tränga fram. Jag hade en hemsk ångestvärk i bröstet redan när jag vaknade imorse. Och ja, jag var på kontoret tio över sex imorse också. Livrädd har hört av sig och vill gå på bio med mig nästa helg. Och mamma har erbjudit sig att hjälpa mig flytta över askan till den nya urnan.