Stackars kissen var stel av skräck under hela vistelsen på kliniken. Men personalen var jättefina med henne och jag blev så himla imponerad och lättad och rörd av att se hur finkänsligt och proffsigt de hanterade henne. 2011 års skräckupplevelse hos en annan veterinär lever fortfarande starkt i mitt minne och jag hade mer eller mindre väntat mig en liknande katastrof idag, men allting gick hur bra som helst.

 

Hon har ingen feber. Hjärta och lungor låter som de ska. Blodvärdena ser bra ut. Inga skador på ögonen. Hon har någon form av inflammation och förmodligen en virusinfektion (provsvar kommer på fredag). Tänderna har hon också lite problem med, men det sa veterinären att vi får ta tag i sedan när vi fått bukt med luftvägarna.

 

Jag gick därifrån med betydligt lättare hjärta (fan, vad jag har varit orolig - när jag googlat har det ju kunnat vara allt från kattsnuva till en tumör!), recept på mediciner (som jag lyckats peta i henne sedan vi kom hem) och ett tämligen länsat bankkonto (vilket jag hoppas att försäkringsbolaget kommer fylla på igen).